Dag #269-Dåligt väder

Skrivet av Annica i Allmänt @ 1:26 am

Det är inte alls lika fuktigt i luften här som i Thailand, vilket är skönt! Framför allt nu när vi är i Kuala Lumpur och lever storstads liv. Det märks att KL är en internationell stad och det är skönt att folk förstår vad man säger när man pratar engelska med dem och att man tom kan föra en konversation, något som är svårt i Thailand…

Det har regnat nästan varje dag sen vi kom hit så vi har passat på att gå i alla köpcentrum, vilket har tagit sin tid. Det finns nämnligen en hel del och de är inte små heller. Det största hittills har 10 våningar. Några små inköp har det blivit, mest till Aron faktiskt, men ingen större shopping. Det är inte så bra shopping här om man inte vill köpa antingen skräpkläder och kopior eller lyxmärkena och det tillåter tyvärr inte vår budjet. Ett antal timmar har även spenderats på Starbucks med varsin kaffe och något av det roligaste som finns, nämligen att spana på folk.

Imorgon är det Malaysias nationaldag, den 51:a nationaldagen sedan de blev självständiga, ska bli kul att se hur och om dem firar.






Dag #256- Det här med att ta seden dit man kommer…

Skrivet av Annica i Allmänt @ 2:05 am

Vi har diskuterat lite över hur mycket man egentligen missar när man inte vågar prova nya saker, och då har vi främst diskuterat mat. Vi går hellre till billiga hak och gatustånd än äter på restauranger. Även om det är billigt att äta på restaurang här så får man samma thaimat till en tredjedel av priset i ett gatustånd. Och så är det en trevlig upplevelse att sitta mitt bland massa thailändare och äta. Men vi har ändå bara en handfull olika rätter som vi varierar oss mellan. Och med det i tanken bestämde vi oss för att ha en “chipsprovarkväll”. Gick ner till lokala supermarketen och valde 5 olika påsar och så tog vi en original för säkerhetsskull.

Påse nr 1: Bananchips När man öppnar påsen och när man precis har lagt chipset på tungan minns man tillbaka till barndomens banana skids eller banankola som de också kallades. Men så fort man börjar tugga försvinner genast minnet och sen vidrig smak träder fram. Den påsen åkte rätt ner i soporna…

Påse nr 2: “Nori Seaweed Prawn crackers” På framsidan av påsen finns bilder av sushi. Bara en sån sak får en ju att börja undra om vad man har gett sig in i. När man öppnar påsen luktar det rutten fisk, och det tar en lång stund innan nån av oss vågar smaka. Chipsen smakar typ 100ggr godare än de luktar. Tur att man fått lära sig att man ska smaka innan man säger att det inte är gott. Och… kanske ännu viktigare: Tur att vi hade öl att skölja ner det med för det är inga chips jag kommer köpa igen.

Påse nr 3: Chokladchips/kakor Egentligen var det väl lite fusk att köpa dem men, men… När man öppnar påsen ligger det några små stakars chokladkakor på botten. Två tuggor senare är påsen slut. Definitivt de godaste hittills.


Påse nr 4: Sesame Seaweed Det är chips i form av nuggets. De luktar inte alls lika farligt som de tidigare räkchipsen och smakar inte så mycket heller. Kanske lika bra det, för den lila smak man kände var inte så god.

Påse nr 5: Solrosfrön med bbqkrydda De här var min absoluta favorit. Ganska starka i smaken och mycket goda.


Det är tur att påsarna bara kostade 2 kr styck så man har råd att göra några missar. Får se om vi vågar prova nån ny maträtt nästa gång.


Dag #250 till 254 - Hemmavecka

Skrivet av Aron i Allmänt @ 3:50 pm

Det har nu passerat en vecka sedan vi ansökte om nya pass. Annica fick ett meddelande om att hennes pass fanns att hämta upp på ambassaden medan … mitt inte gjorde det. Otroligt hur det kan bli två olika leveransdatum när man ansöker samma dag.  Detta innebär att vi blir kvar i landet 1 dag längre än beräknat, vilket resulterar i att vi kommer behöva boka om flygbiljetterna till Malaysia. Det betyder även att vi får böta 2,000 bath pga. överträdelse av vårt visum. Flygbiljetterna kostar 4,500 bath att boka om, vilket höjer prislappen på att bli rånad med ytterligare 6,500 bath, dryga 1,500:- till. Tack för den.

Under veckan som varit har det varit lite trist väder under typ 4 av 7 dagar. Inte katastrof, men tillräckligt för att det inte ska vara någon idé att ligga på stranden eller bada.  Som tur är har vi utrustats med både kabeltv och trådlöst internet på rummet, vilket inte alls är illa för ett hotell som kostar c a 100:- per natt.

En liten jobbuppdatering

Har passat på att jobba med lite webbsajter eftersom det blir en aning lättare när man har tillgång till internet 24/7.  Har byggt en del på en sajt om krogar i stockholm, krogkoll.com som behövt en uppdatering i sitt register. Där finns nu 100+ stockholmskrogar och uteställen representerade.

Har även börjat uppdatera och bygga om allacentrum.se - som efter snart ett år på nätet har visat sig vara en bra satsning. Hela 174,138 unika besökare har hittat dit sedan i slutet av September förra året.  270 recensioner/kommentarer har postats och 600 personer har satt betyg på olika köpcentrum. Finns lite att jobba med nu när man har börjat få statistik och information om användarna och deras beteende.

Sist men inte minst har min nya webbplats, om bankkontor / banker i Sverige , bankregistret.se, börjat ta fart. 2 månader har den varit online och hittils har 16,000+ personer hittat dit.  Inte superimponerande men en bra start. Kolla gärna in här.

Har även några andra kul idéer på G men förmodligen får de vänta lite, alternativt tills vi kommer hem.


Dag #244-246 - Rånad / bestulen på allt

Skrivet av Aron i Allmänt @ 7:51 pm

Dag 1.

I onsdags hände det som inte får hända.

Vi var på väg till ett köpcentrum, klockan 11:30 på förmiddagen, några hundra meter från där vi bor, när en kille bränner förbi på moped, skär av bandet på Annicas handväska, rycker den och åker vidare.

PANIK!

Tog fart efter för att försöka komma ikapp, hoppade upp på en mopedtaxi för att ha en chans men tappade bort honom efter 2 kvarter. Tillbaka till Annica för att konstatera att allt vi äger och har (eller snarare ägde och hade) fanns i väskan.

Mobil, plånbok, iPod, massor med pengar, körkort, bankkort, kreditkort och… ja… även pass.  Båda passen.

Man tror inte att det kan hända, inte mitt på dagen några hundra meter från polisstationen. Men, det gör det. När man minst anar det.

Gick till polisstationen för att göra en anmälan, fick “prata” med en polis som inte kunde engelska, inte hade en karta för att låta oss peka ut vart vi blev rånade - (jag fick RITA en karta.)  - och inte heller hade möjlighet till varken internet eller telefon.

Fick en anmälan utskriven på Thailändska - och blev erbjudna att köpa en översättning för 120:-: Pengar vi inte hade … eftersom vi… ja … som kanske (eller kanske inte) framgått i anmälan, blivit bestulna på alla våra pengar. Tackade nej och tog den thailändska kopian.

That’s it. Ingen hjälp att kontakta svenska myndigheter, utan istället signal om att det var nästa persons tur i kön.

Använda våra sista 40 kronor till att ringa och spärrade alla id-handlingar, betalkort,  pass, etc.

De följande 48 timmarna har varit FRUKTANSVÄRT påfrestande.

Fast i Pattaya, med 200:- i fickan,  efter att ha lyckats lämna tillbaka ett par båtbiljetter.  Inga pass, ingen id-handling överhuvudtaget, och ingen fungerande telefon.

Kände mig ganska lugn ändå gällande pengar eftersom det går att skicka / ta emot pengar via Western Union. Ringde familj för att be om att få låna pengar men upptäckte ganska snabbt att det inte var någon idé eftersom Western Union kräver legitimering med PASS i Thailand pga. säkerhet.

Samma sak gällde även Money Gram som också erbjuder pengabud i hela världen.

Jävligt korkat med tanke på att 90% av de som använder Western Union gör det eftersom de befinner sig i en situation där de behöver ta emot pengar akut (Som när man t ex har blivit bestulen, eller rånad.)

Deras förslag och lösning på problemet?

“Försök hitta en pålitlig person med pass som kan ta emot pengarna åt er.”

Bra idé. Verkligen.  Man går fram till en person på stan och frågar om han eller hon vill hjälpa till att göra ett kontantuttag motsvarande typ tre thailändska månadslöner (5,000:-) . Sen hoppas man att man inte blir rånad en gång till.

Det blir extra enkelt när hälften av de som är i Pattaya är thailändska prostituerade, och 80% av de resterande är “ensamma män”. Inte direkt två stereotyper man frivilligt vill ge ansvar över sina “nödpengar”.

Dagen blev till kväll och ingen lösning verkade presentera sig.  Att låna pengar av svenska myndigheter, som man har hört talas om, är bara att glömma.  Jag vet nu, av erfarenhet, att det inte går. Inte om man är en vanlig dödlig människa iallafall.

Sent på kvällen uppenbarade sig dock en lösning.

Efter att min mamma pratat med utrikesdepartementet, som i sin tur kontaktat ambassaden i Bangkok, som i sin tur kontaktat svenska konsulatet i Pattaya (som tidigare påstått att de inte kunde hjälpa till med någonting alls.) lyckades vi arrangera så att hon fick sätta in pengar på deras konto, som de i sin tur kunde lämna ut till oss.

Naturligtvis inte gratis, utan mot en avgift på 10% av beloppet.  Tack för “hjälpen”, Sverige.  Hade vi inte haft familjemedlemmar som haft möjlighet att ringa runt och hjälpa till hade vi fått pantsätta en digitalkamera eller bärbar dator.

Dag 2.

Åkte till konsulatet för att hämta pengar. Väl där fanns det naturligtvis inga pengar att hämta - det skulle dröja ett par timmar. Blev irriterad, skällde lite,  och fick pengarna efter 30 minuter.  (Sorgligt att det är effektiverare att vara otrevlig för att få sin vilja igenom. )

Med pengar på fickan blir livet genast lite enklare igen (man kan äta och bo någonstans.) men när man fortfarande saknar sitt pass blir det ändå väldigt komplicerat.

Utan pass har man i många fall ingen möjlighet att checka in på hotell (eftersom de kräver en legitimation) och när man blir av med passet blir man även av med sitt visum (eller i alla fall beviset att man har ett visum) vilket gör saker och ting ytterligare lite komplicerade.

Lösningen kallas provisoriskt pass och kan ordnas på svenska ambassaden i Bangkok.  Naturligtvis inte gratis utan mot summan 1,600:- PER person.  Sinnessjukt hur man blir ekonomiskt bestraffad av att ha blivit rånad. när det borde vara tvärt om.

Tog en Taxi till Bangkok för att besöka ambassaden. Ambassaden var stängd.  Satt på rummet och surfade på alla myndighetssidor som fanns och upptäckta en och annan dålig nyhet…

Dag 3.

Tog en taxi på morgonen till svenska ambassaden.

De dåliga nyheterna jag upptäckte dagen innan var att provisoriskt pass är giltigt i 7 månader. Vi ska vara ute och resa i typ 4 månader till, vilket till en början inte verkar vara ett problem. Men, det blir ett problem då majoriteten av världens länder kräver att man har pass som är giltigt i 6 månader för att få resa in i landet. Och, eftersom vi ska resa till Malaysia och sedan tillbaka till Thailand är det inte möjligt.

Det är inte heller möjligt att få provisoriskt pass giltigt i längre än 7 månader. Vilket betyder att vi inte kunde ordna något provisoriskt pass överhuvudtaget.

Så, då återstår alternativet att ordna NYTT PASS. Vilket man alltså kan göra på ambassaden (i alla fall Svenska ambassaden i Bangkok, Thailand.) . Problemet är att det tar upp till 3 veckor att få passet.

Och, om 3 veckor har vårt ursprungliga visum gått ut, för att inte tala om att vi måste boka om våra flygbiljetter. Och betala straffavgifter för att vi överkrider vår tillåtna vistelse i landet.

Men, det fick bli nytt pass ändå - eftersom provisoriskt pass innebär att vi måste avbryta vår resa om en månad.  Med lite tur kommer det inom en vecka, med lite otur får vi vänta 3 veckor.

När vi väl bestämt oss vi fick veta att nytt pass kostar 2,800:- totalt, alltså 1,400:- per person, att ordna - och att det måste betalas på plats med kontanter.  Förklarade att vi blivit av med våra pengar (duh!) och inte har någon möjlighet att ta ut nya förrän vi beställt nytt bankkort (vilket tar minst en vecka innan det kan skickas till Thailand) vilket besvarades med, citat:

“Ja, har ni inga pengar får ni ju inga nya pass”.

Orkade inte ens säga emot.

Självklart skall man betala för sig, men när man befinner sig i en situation där man blivit av med allt man äger och har (i alla fall i kontanter i lokal valuta.) är det jäkligt svårt att trolla fram nya pengar.

Frågade om det inte fanns möjlighet att sätta in pengar via internet, låta någon annan betala eller sätta in pengar hemifrån eller skicka hem en falutra- vilket naturligtvis inte var möjligt. Bara kontanter.

Sedan kom ännu mer dumheter:

“Vad heter du? Aron? Ja… Jasså men då har du ju visst pengar. Det har din mamma skickat till dig.”

Som om vi försökte lura till oss nya pass.

Förklarade att vi behöver pengarna för att kunna äta och bo någonstans och att det inte skulle bli några pengar kvar om vi tog alla pengar vi hade för att betala pass.) - vilket kanske inte är så svårt att räkna ut när samma person som kommer med påståendet har skött transaktionen och vet exakt hur mycket pengar vi skulle ha kvar om vi betalade för våra pass kontant.

Antar att vissa människor inte tänker innan de talar.

Lyckades till sist få ut kontanter via mitt svenska konto i någon sorts  överenskommelse och en del pappersarbete mellan svenska ambassaden och en internationell bank i samma hus.  Hade de berättat det från början hade det blivit lite smidigare.

Så, nu har vi pengar, har ansökt om pass och får förhoppningsvis hämta ut dem redan nästa vecka.

Tyvärr har det kostat:

5,000:- bestulet
2,800:- för pass
300:- i transaktionskostnader för att ta emot pengar
300:- i reskostnader
1,000:- i telefonkostnad
+ eventuella ombokningskostnader för flyg och visumöverträdelse

…vilket betyder att vi kanske måste åka hem tidigare än planerat (dock förhoppningsvis inte så mycket tidigare.)

Notera att det KOSTAT lika mycket att lösa problemet som själva problemet i sig. Och, den typen av omkostnader täcks inte av några försäkringar. Dessutom är det sjukt påfrestande.  Sopigt -  framför allt av utrikesdepartementet och svenska myndigheter.

Nåväl, imorgon bär det av till Hua Hin för att försöka koppla av.


Dag #238 - Tandläkaren

Skrivet av Aron i Allmänt @ 10:06 pm

I skrivande stund är vi på Black Canyon Coffee i köpcentrumet “Central Festival”, i Pataya. Tillbaka i Thailand, alltså.

I köpcentrumet har imponerande 7 våningar, uppskattningsvis 200+ köpställen varav mer än hälften är restauranger. Konstigt att thailändarna är så små med tanke på all mat som finns. Inte speciellt konstigt att majoriteten av västerländska (läs: brittiska, svenska, tyska) hitflyttade pensionärer är överviktiga.

När man befinner sig utomlands långt ifrån Sverige och både kultur/språk är svårt att förstå blir man rätt så osäker och obekväm när man ställs inför vissa situationer.

Som att beställa mat på en restaurang där servitrisen inte pratar engelska, eller att försöka räkna ut om man blir lurad när man åker taxi eller inte. Vad man än säger eller frågar får man en nick, ett leende och ett “yes” som svar. Trevligt, förvisso, men ändå.

Jag var övertygad om att jag passerat gränsen för den typen av “obekväma” situationer när jag, för drygt 1 månad sedan, gick in på en bakgata på Koh Samui, i Thailand, för att klippa mig.

Tjejen som klippte pratade inte ett ord engelska - vilket skapar en del problem i förklaringen över hur man vill bli klippt. Som tur var fanns en bild uppsatt på väggen på exakt den frisyr ag ville ha. Så, inga problem- blev minst lika bra som hemma i Sverige. (Billigt också: c a 30 kronor).

MEN… igår passerades alla gränser när det var dags för ett thailändskt tandläkarbesök.

Har haft problem med en tand i ett par veckor och efter att ha tagit en röntgenbild för några dagar sedan i Bangkok fick jag konstaterat att tanden var infekterad ner till rötterna och att jag behövde göra en rotfyllning.

Hatar att gå till tandläkaren hemma . Inte bara att det tar tid och är tråkigt- men även för att det kan göra ganska ont - Och kanske främst för att det är förbannat dyrt. Senaste besöket efter problem med en visdomstand var för ett år sedan och gick lös på över 3,000:- när det ÄNTLIGEN gick att få en tid.

Igår klockan 19:10 gick vi ut för att äta middag. Fick syn på en tandläkarmottagning precis utanför hotellet och gick in mest för att kolla priser och boka en tid.

Klockan 19:15 satt jag i tandläkarstolen och fick första bedövningssprutan.

Ganska skönt att man kan gå in på en mottagning, själv förklara vilken typ av behandling man önskar och sedan få sätta sig ner och påbörja behandlingen 2 minuter senare.

De två tjejerna som satt i receptionen (som såg ut att vara typ 20år gamla) visade sig även vara klinikens tandläkare. Otippat. Pratade knappt någon engelska och gjorde precis som alla andra gör när de inte förstår vad frågar (nickar, ler, och säger yes eller sorry.) 

Typ som när tandläkaren tog fram en lång sylvass nål och förklarar att hon tänker sticka ner den I tandroten för att… göra någonting obegripligt.

Med tanke på att det alltid ilar och gör lite ont när borren går emot ytan på tanden är det lätt att känna sig osäker när någon tänker stoppa ner en lång nål där det redan gör som allra ondast.

Jag: “Excuse me… Will this be painful?”
Tandläkaren: “Hehe… - What???”

Jag: “You know… pain. Will it hurt?”
Tandläkaren: “Eeeh… hehee… I don’t understand sir, Sorry.

Jag: “Pain?” (Pekar mot munnen och går upp i tonläge för att betona att det är en fråga.)
Tandläkaren: “Pain, yes?! Hehe…? I don’t understand, sorry!”

Jag: “Eh… never mind…”

Detta i kombination med att man ligger i en tandläkarstol med munnen fylld med olika tandläkarverktyg och att tandläkaren ser ut att vara i typ gymnasieålder gör att tidigare tandläkarbesök i livet känns löjliga. Och alla missförstånd med servitriser på restaurangerna som inte förstår vilken sorts juice man vill beställa till maten.

MEN... sjukt smidigt gick det. Drygt 40 minuter senare var det klart, och ett återbesök är inbokat tills nästa Onsdag. Gjorde lite ont vid ett tillfälle då det bjöds på mer Thailändskt bedövningsmedel som plåster på såren.

OCH… istället för att betala typ en halv månadslön hemma i Sverige kommer hela behandlingen gå lös på c a 600:- - Pengar man knappt får en standardundersökning för hemma.

Starkt rekommenderat om man “ändå” råkar befinna sig i den här delen av världen. Mina fördomar är bortblåsta.


Dag #204 - Huvudgatan VS Bakgatan

Skrivet av Annica i Allmänt @ 7:52 pm

Att det är billigt i Thailand råder det inga tvivel om. Men det går även att spendera en hel del pengar om man vill, allt beroende på vilken gata man går på, huvudgatan eller bakgatan. Här kommer några exempel:

Hotellrum 250 kr/natt/pers (samma komplex som vår bungalow) med pool

Bungalow på stranden 62 kr/natt/pers (här bor vi) med pool

Wokad kyckling med ris och grönsaker 50 kr

Wokade kyckling med ris och grönsaker 10 kr

Gin & Tonic 35 kr, Cocktail 50 kr

Gin & Tonic 12 kr, Cocktail 20 kr

Märkesväska från 5000 kr

Kopia på märkesväska från 250 kr

Det är inte alltid som det billigaste är det bästa. Personligen skulle jag hellre köpa en äkta märkesväska än en kopia om jag skulle köpa någon. Men när det gäller mat är faktiskt det billigaste det bästa. På det billigare stället får man bäst service, kycklingsoppa som förrätt och maten är mycket godare än på de finare restaurangerna, iaf om man vill äta Thaimat.

Idag är det sista dagen på Ko Samui. Imorgon sätter vi oss på en buss upp till Bangkok, för att flyga till Bali på söndag morgon.


Dag #193 - Fullmoon party, Haad salad och Koh Samui

Skrivet av Annica i Allmänt @ 1:25 am

Jag vet…. Vi borde skämmas! Två veckor sedan förra blogginlägget och uppdateringen -  men så är det när man vägrar att betala för internet och måste leta rätt på en skön, lagom dyr restaurang med gratis WiFi. Men nu äntligen är det dags

7/6 - Full Moon Party på Ko Pha-Ngan… Vad mer kan jag säga än att det var helt galet och riktigt kul! Ca 10 000 glada, dansande människor målade i neonfärger hade fyllt stranden och klubbarna vid stranden. Det dröjde inte länge innan min arm blev målad i neonrosa. Drinkar och öl hade bytts ut mot hinkar med sprit och virke. Fullmånen lyste självklart upp natten. Sista dagen i Hat Rin spenderades, som sig bör efter en sån fest, i sängen.

9/6 - Vi tog en taxi från Hat Rin i söder till Hat Salad i norr för att vila upp oss några dagar. Norra Ko Pha-Ngan är långt ifrån lika exploaterat som södra. Det var ett väldigt litet, men mysigt område med några få bungalows och restauranger. Ingen täckning på mobilen, inget internet och knappt några andra turister. Men en riktigt skön hängmatta på vår uteplats som kom väl till användning.

13/6 - Efter 4 dagar i lugnet tog vi båten till Ko Samui, en av de största öarna i Thailand. Mycket turister, affärer, stånd, hotell, och restauranger. Många thailändare som försöker pracka på en saker. När man ligger på stranden kommer det folk och säljer glass, smycken och saronger. På kvällen kommer dem med små apor som de vill att man ska ha i knät eller på axeln så de kan ta kort och sälja. Det känns väl sådär, men det är skönt med lite mer liv och rörelse. Dem glömde att skriva i guideboken att Ko Samuis flygplats har sin inflygning över stranden, tur att den inte är så hårt trafikerad, men ett par plan i timmen kan man stå ut med.















Dag #171 - På Ko Pha-Ngan

Skrivet av Annica i Allmänt @ 1:18 am

Så var det dags att lämna lilla, välkända Ko Tao och bege oss mot stora, okända Ko Pha-Ngan som är Thailands femte största ö. Det var strålande sol hela dagen, men precis när vi hade gått ombord på båten öppnade sig himlen och regnet började vräka ner. Och med regn kommer blåst och med blåst kommer vågor och med vågor kommer en gungande båt, och det är lika med en sjösjuk Annica… Men efter några åksjuketabletter och väldigt mycket koncentration gick det bra.

I och med att det regnade så mycket bestämde vi oss för att stanna en natt i Thongsala, där båten lägger till, och fortsätta mot Hat Rin Nok dagen efter. Vi delade taxi med fyra fransmän och hamnade en liten bit utanför staden där vi hittade en billig bungalow. Stället i sig var helt ok, men personalen förstod otroligt lite engelska för att jobba på ett hotell. Men det värsta var sängen. Den var stenhård, vi kunde lika gärna ha sovit på golvet. Så efter några få timmars sömn checkade vi ut och tog en taxi till Hat Rin Nok, Sunrise Beach. Enligt Lonely Planet finns det ingen anledning att stanna i Thongsala så vi missade nog inget.

Hat Rin är det populäraste och mest exploaterade stället på Ko Pha-Ngan. Allt kretsar kring Full Moon Party, då alla samlas på stranden och festar hela natten. Under högsäsong kan det vara uppemot 30 000 personer och nu under lågsäsong ca 10 000. Nästa fest är den 7 juni. Sen passar dem även på att anordna Half Moon Party och Black Moon Party. Mitt första intryck av Ko Pha-Ngan är att det är mer som en charterort än ett tropiskt paradis. Men lite fest har ju aldrig suttit felJ

Vi har lyxat till det nu och bor på ett ”riktigt” hotell med AC och pool precis vid stranden. Det kostar oss 75 kr var per natt. Vi får se om vi stannar här hela tiden eller om vi åker någon annanstans på ön i väntan på Full Moon Party.



Dag #157-160 - Livet på Sairee Beach (Del #2)

Skrivet av Annica i Allmänt @ 1:33 am

Idag var det dags att utforska Ko Tao lite. Vi hade fått tips om en fin strand, Freedom Beach, längst ner på ön, så dit bestämde vi oss för att ta oss. Det finns några olika alternativ till hur man kan ta sig fram. Gå, naturligtvis, hyra moppe och fyrhjuling eller åka ”taxi” dvs trängas med massa andra på flaket till en pick-up. Det vanligaste här är att åka moppe, alla gör det, turister som thailändare. Så vi bestämde oss ganska på en gång när vi kom till Ko Tao, att någon dag hyra moppe och utforska ön. Men ju fler dagar som gått och ju mer folk vi har spanat in har fått oss på andra tankar. Det är nämligen så att var och varannan turist går med stora bandage och plåster på armar, ben och fötter… Så vi tog det säkra före det osäkra och valde alternativet ”gå”.

Efter en dryg halvtimmes promenad kom vi fram till Freedom Beach som visade sig vara en väldigt liten men fin strand. Vi hade tagit med oss snorkel och cyklop, men vattnet var för grunt så det gick inte att snorkla. Så vi gick längs stranden tillbaka hemåt.

På varje nytt ställe man kommer till får man någon ny rutin. Den som gäller på Ko Tao är att köpa pannkaka till lunch. Det finns små stånd längs huvudgatan där dem säljs. Det finns massor med ”pålägg” att välja och det är perfekt efter en dag på stranden. Idag åt jag en med äpplen och kanel och Aron åt en med banan och choklad. Får se vad det blir för smak imorgon… :)




Dag #153-156 - Livet på Sairee Beach (Del #1)

Skrivet av Aron i Allmänt @ 1:30 am

Det blir ett kort blogginlägg pga. dålig batteritid. Vi sitter just nu i en bar/restaurang vid stranden, och har precis ätit ännu en thaimiddag med ingrediensen kyckling. Jag fyller år, och vi passar på att fira med drinkar och glass.

Fick ett par simfötter av Annica i födelsedagspresent- som ska provas imorgon i korallreven som ligger några meter utanför den långgrunda stranden. Vi har förflyttat vårt boende någon kilometer närmare huvudgatan, och kan du stolt säga att vi bor ett stenkast från strandkanten. Betalar lite gör vi också: 100:- för oss båda per natt i dubbelrum.

De senaste dagarna har vi inte gjort mycket annat än slappar på stranden. Trots lågsäsong och regnperiod är det förvånansvärt fint väder; med så lite som en regnskur som varade i en timme, på totalt 6 dygn. Regnar förvisso lite på nätterna, men knappast något man drar skada av.

Mycket mer spännande än så blir det faktiskt inte. Däremot kommer ett par härliga bilder som avslutning: Innan det är dags för en till drink ;-)






Dag #149-152 - Koh Tao

Skrivet av Aron i Allmänt @ 10:47 pm

Vi anlände till Koh Tao igår morse, efter först 7 timmars tågresa följt av 2 timmar med båt. Koh Tao är i och för sig en liten ö; men turism saknas knappast. Många som åker hit gör det för att ta dykcertifikat eller snorkla: Och enligt Lonely Planet utfärdas flest dykcertifikat i hela världen just här.

Vi har börjat med att bara koppla av, varva ner och ställa om sig för den tropiska värmen. Käkade riktigt god Tacos igår som omväxling till thai-mat, och har idag spenderat exakt hela dagen på stranden. Imorgon och framöver finns inget planerat: Men en snorklingsutflykt ska vi nog hinna med; om det inte lockar för mycket att ligga kvar på stranden.

Så här såg det ut igår vid solnedgång; lite molnigt, men fint:


Dag #146-148 - Bra priser och konstiga piller

Skrivet av Aron i Allmänt @ 5:09 pm

Vårt hotell låg 1 timme från centrala Bangkok. Egentligen inga problem, eftersom vi bestämt oss för att inte göra någonting första dygnen. Varva ner, göra upp en plan, boka biljetter till första bästa ö. Dessutom kommer vi behöva åka tillbaka till Bangkok totalt 5 ggr till för olika flyg.

Men, vi var ju ändå tvugna att åka in till stan för att se vad alla snackar om.  Billigt är det i alla fallx Åka taxi i en timme: 35:- . Äta kryddig gatumat: 6:- per person.  T om beställa upp mat på rummet: 15:- per person och måltid.

Åkte in till Khaosan Road - Turisthuvudgatan. Tog en minut innan en kille jag jobbat med knackade mig på axeln. Världen är liten. Gick vidare, kollade in små stånd och affärer som säljer allt man kan föreställa sig.
Åt friterad banan med glass till lunch. Inte mycket annat man är sugen på i 37 graders värme.

Hade huvudvärk och gick in på ett apotek för att köpa huvudvärkstabletter.  Frågade om det fanns lite starkare tabletter mot huvudvärk. Fick några piller, och tänkte att jag skulle kolla upp på nätet vad de innehöll FÖRST (eftersom jag aldrig sett dem förut.) ; men när värmen ligger på och huvudvärken blir värre så är det svårt att låta bli.  Inte speciellt smart gjort i efterhand.

Hann få i mig tre stycken piller innan jag senare på kvällen fick illamåendeattack nummer ett.

Höll i sig under hela kvällen och framtills igårkväll. Sov dåligt med på gränsen till feber - med huvudvärk och slöhet.  Spydde, svettades och frös om vart annat.   Vaknade på morgonen och tog en till tablett, ovetandes om att protesterna från kroppen hade att göra med maten vi åt, eller värmen -  och fattade inte att det var huvudvärkstabletterna förrän jag kollade upp dem under gårdagen. Narkotikaklassade i Sverige och med bieffekter som stämde in exakt med hur jag mått i över ett dygn.

Nu har det äntligen gått över, mår bättre och är redo för kommande äventyr. Ska stanna på hotellet en dag till och ta det lugnt, vila under AC’n på rummet och äta lite ofarligare,  nyinköpta, värktabletter. Gäller att vara försiktig, när allt är till salu på öppen gata. Så, nu har man lärt sig av det misstaget.

Två bilder från takpoolen på hotellet, för att avsluta med någonting positivt:


Dag #141- Tillbaka där vi började

Skrivet av Annica i Allmänt @ 1:00 pm

I onsdags kväll satte vi oss på bussen för sista gången och hade 14 timmar framför oss innan vi var framme i Sydney igen. Jag har hittills tyckt att det har varit helt ok att åka på natten och har kuinnat sova förfånansvärt bra, men inte den här gången… Fick inte många minuters sömn.

Kl 9.30 var vi framme i Sydney, där vi lyckades få rum på ett hostel mitt på George St (en av huvudgatorna) Vi lämnade väskorna och gick med raska steg till Thailändska konsulatet för att ansöka om visum. På tisdag efermiddag är dem klara att hämtas och på onsdag morgon flyger vi.  Vi gick tillbaka till hostellet och somnade på 2 sekunder båda två. Efter dem 14 timmarna på bussen kändes det som när vi kom till Australien första gången. Några timmar senare tvingade vi upp oss själva, lagade mat och gick ut på stan. Är kul att komma tillbaka till Sydney igen, man känner sig hemma här.

Vi gick till en bar där en kompis jobbar och tog några öl. Jag drack även en “OreoDaiquiri”, Bailys, Likör 43 och Oreo´s (kakor) mixade med is. Smakade mycket bättre än den såg ut!

Nu ska vi försöka göra av med så lite pengar som möjligt tills det är dags att flyga till Thailand. Får se hur det går…


Dag #131-133 - Brisbane och reseplaner

Skrivet av Aron i Allmänt @ 10:00 pm

Har varit lite avbrott från datoranvändande och internet ett par dagar nu. Främst på grund av att det inte har funnits något lätt och gratis sätt att koppla upp sig längst med vägen.

Men, nu kommer i alla fall en uppdatering.

Det regnade när vi kom till Brisbane. Ingen idé om vart vi skulle bo hade vi heller. Men, det har vi å andra sidan inte haft senaste veckorna. En dag i taget, bokstavligt talat. Har bokat boende samma dag, ibland ett par timmar innan, i nästan varje stad nu. Har haft tur i de flesta fallen, ibland lite otur.

Brisbane löste sig i sista sekund när vi väl var framme med bussen, genom ett 10-tal telefonsamtal fram å tillbaka mellan olika hostels.

Vi bodde i Chinatown, en 20 minuters promenad från Centrum. Trevligt litet område, men lite risigt i bakgatorna. Hostelet var i en stil man antingen hatar eller älskar. Ett gammalt hus, ombyggd för att rymma så många som möjligt. Totalt 50 sängar. Trevlig men hellförvirrad manager som glömde ge oss sänglakan.  Härlig stämning: Men alldeles för trångt.

Brisbane gav verkligen storstadskänslan tillbaka. Med 1,4 miljoner invånare var det rätt likt Sydney när man kom in till stadskärnan. Extremt mycket folk ute på gatorna också, förmodligen pga. påsklov.

Vi gjorde egentligen inget speciellt i Brisbane: Förutom att leva storstadsliv några dagar. För den som ska åka dit rekommenderas på sin höjd 2 heldagar för att utforska staden.

Fick dessutom mindre panik efter att ha gått in på en resebyrå för att börja planera vår resa vidare. Vår plan har varit att ta en flygbiljett till Bali eller Thailand, för att sedan åka vidare därifrån: resa sista minuten och ta första billiga flyg, enkelbiljett, till någonstans i Asien.

Problemet är bara att det inte går att köpa enkelbiljett. Eller vara ute i sista sekund.

För att åka med enkelbiljett till Bali krävs att man har en utresebiljett till ett annat land. Annars finns RISKEN (som man inte vill ta.) att inte bli insläppt i landet när man väl kommer dit. Inget godkänt visum alltså. Därför behöver man en biljett ut ur landet. Och, när man väl har skaffat en enkelbiljett vidare till Thailand uppstår samma problem där.  Man behöver en till biljett ut ur landet. Vilket betyder att man måste boka 3 enkelbiljetter. Och, enkelbiljetter är jäkligt dyrt. Speciellt när man inte kan boka dem sista sekund.

Så, efter att ha klivit in på Flight Centre i Brisbane insåg vi rätt snabbt att vår plan om att göra allt i sista sekund inte kommer funka.  Två dagars ångest senare, med uppritade skisser över resevägar och olika uträkning av olika flygkostnader har vi FÖRMODLIGEN nu lyckats bestämma hur vi ska flyga.

En enkelbiljett till London. Via Thailand. Med avresedatum från Thailand vidare till London om 7 månader.  Ett annat problem uppstod när vi bestämt att vi skulle göra så; eftersom nästan inget resebolag tillåter mellanlandning i längre än 3 månader.

Thai Air var inte billigaste, men det enda flygbolag som tillåter upp till 12 månaders mellanlandning, så dem fick det bli. Men inte på en gång, utan efter att ha bråkat med 3 olika resesäljare i totalt 4 dygn.  Dessutom går det, mot en dyrare avgift, att boka om avresedatumet om man vill stanna längre eller åka hem tidigare. Tyvärr kostar det 800:- per person, men bättre än att köpa ny enkelbiljett för 10ggr så mycket.

Väl i Thailand stannar vi där 2 månader, och åker sedan tur- och retur till Bali och är där i 30 dagar. Sedan åker vi in i Thailand och får stanna där i 30 nya dagar. Sedan bokar vi en resa till Malaysia/Kuala Lumpur, stannar där i typ 30 dagar,  och ansöker därifrån om nytt visum till Thailand, med 2 månaders vistelse.

Så, 60 + 30 + 30 + 60 = 7 månader.

OM inte planerna ändras kommer vi alltså till London den 1:a December, 2009. Sedan är vi där i några dagar, och landar KANSKE (man kan aldrig vara helt säker.) i Sverige runt den 5:e December - exakt 365 dagar efter avresa.

Men, innan något av detta sker ska vi vara i Surfers Paradise, stoppet efter Brisbane, Byron Bay, och sist men inte minst 4-6 dagar i Sydney: För att ansöka om visum och förbereda lite andra saker.