Dag #134-135 - Surfers Paradise

Skrivet av Aron i Allmänt @ 11:23 am

Surfers Paradise låter verkligen som en riktig charterort, och om det är vad man är ute efter är det svårt att bi besviken.

Present- och turistbutiker i varje hörn i kombination med McDonalds, Burger King (eller Hungry Jack’s, som det heter i Australien.) plus säkert ett tiotal andra snabbmatskedjor längst med huvudgatan i kombination med höghushotell.  Ändå var staden rätt charmig. Kändes inte så hysteriskt som charterorter brukar vara, utan en skönare mer avkopplad stämning.

Riktigt schysst ställe bodde vi på också, med pool, solstolar och 3 minuters promenad ner till vattnet. Precis som det ska vara. Kostade i och för sig runt 350:- per natt (för oss båda), men det är tydligen vad man får räkna med i Surfers Paradise. Speciellt under högsäsong; som det är nu runt påsk.

Hade först planerat att vara där i bara en dag, men bestämde oss bara efter någon minut att stanna en dag till. Bra första intryck. Totalt 2.5 dag i solen, alltså.

Surfers Paradise var verkligen som namnet antyder ett ställe med vind och vågor.  Riktigt grym strand.. Blir mer och mer sugen på att lära mig surfa för varje strand man ser nu: och Annica verkar inte heller helt opåverkad. Bali ska tydligen vara ett av de bästa ställena att surfa på i hela världen, så vem vet vad som händer när vi är där. Kanske köper varsin bräda och antar utmaningen?

Annars gjorde vi inte så mycket när vi var där: Hängde på stranden, tog det lugnt och fortsatte våra reseplaner vidare. Köpte äntligen våra biljetter till London via Thailand, med en mellanlandning på hela 7 månader. Så, som tidigare sagt kommer vi hem runt 2-5:e December.  10,000:- per biljett blev det: Det billigaste sättet för att få stanna kvar i totalt 7 månader. Dessutom det man får räkna med om man flyger från Australien till London.  Gäller att hitta billiga biljetter till Bali och Malaysia för att inte resebudgeten ska förstöras totalt.

I lördags kväll åkte bussen vidare till Byron Bay, men innan det så avslutades våra två dagar i Surfers Paradise med en runda minigolf.   Annica hade ledningen tills 17:e hålet, men längre än så höll det inte ;)

Här är några bilder:







Dag #128-130 - Noosa

Skrivet av Aron i Allmänt @ 11:16 pm

Noosa kändes verkligen som en fin och lyxig förort till, typ, Sydney. Huvudgatan är 700 meter lång, och består av dyra semesterlägenheter, fina restauranger och märkesbutiker.

Vi kom dit i fredags, och var där i totalt 3 dagar. En av de finaste stränderna jag sett hittills också, med sjukt mycket surfare på den lilla stranden, och därtill stora härliga vågor. En badvakt berättade att de dragit upp totalt 29 personer ur vattnet enbart under lördagen. På söndagen var stranden stängd, med bad ”på ”egen risk”. (Som om det inte alltid är det?) Hur som helst ett hett tips för den som vill lära sig surfa, eller redan vet hur man gör ;)

Något som förvånade lite, mest i allmänhet, var att man i Australien inte får /ska dricka alkohol på långfredagen (eller ”Good Friday”, som det heter här.) . Alla ställen som säljer alkohol är stängda, och det är mot lagen för restauranger att servera alkohol, undantaget om man beställer mat.

Enda sättet att ta en öl var alltså genom att placera sig på en av lyxrestaurangerna på Hasting Street, enligt vår guidebok en av de dyraste adresserna i hela Australien. Så, det blev ingen öl. Inte på fredagen i alla fall.

Kvällen därpå däremot gick vi ut, på nattklubben/baren som låg i anslutning till där vi bodde. Happy hour med två drinkar för totalt 35 svenska kronor. Schysst pris! Ölen var ännu billigare, två stora stark för 21 kronor totalt.

Söndagen låg vi på stranden, och på måndag morgon började det spöregna. Tur, eftersom det var då vi lämnade Noosa. Bussresan skulle ta 2 timmar, men drog ut till en 4 timmar lång KÖ: Förmodligen pga. Påskhelgen.

Fortsatte regna hela dagen, och inte nu förrän, halv nio på kvällen, har regnet lugnat ner sig.

Vi är i Brisbane och bor ganska centralt. Ett par hundrameterfrån China Town. Har bokat in 3 nätter här och åker sedan vidare till Surfers Paradise. Sedan till Byron Bay. Och sedan till Sydney.


Dag #126 och 127 - Bundaberg

Skrivet av Aron i Allmänt @ 11:10 pm

Det går förvånansvärt fort att bli rastlös när det inte finns något att göra när man åker buss.

En 350 sidors bok har avverkats i kombination med batteritid på två mp3-spelare, och nu slutligen mitt sista hopp: datorn. Samtligt är det imponerande hur fort man vänjer sig vid längre resor: 3-4 timmars buss känns plötsligt som en 20 minuters tunnelbaneresa.

Fällde precis upp locket, och har 1 timme och 40 minuter kvar av batteriet innan mp3-spelaren förhoppningsvis har hunnit laddas till fullt batteri igen. Sedan går det med lite tur att lyssna på musik i någon timme till, tills vi är framme. Styrkan på skärmen är ställd till lägsta möjliga, vilket gör det ganska svårt att se skärmen.

Klockan är 12:00 - Vi har åkt buss sedan 08:00 i morse då vi lämnade Bundaberg - och är på väg mot Noosa, som ligger 2 timmar norr om Brisbane; den största staden i den här delen av landet. Med dryga 1,4 miljoner invånare ska staden tydligen påminna om Stockholm, enligt några backpackers vi träffade i Airlie Beach.

Bredvid mig sitter Annica och läser The Beach: klassikern som blivit film, och förhoppningsvis kan ge lite inspiration och idéer till kommande resor i alternativt Thailand och Bali.

Av all rom som säljs i Australien har Bundaberg Rum hela 50% av marknaden, och det var därför vi stannade i just Bundaberg. Tog en promenad genom staden och följde skyltarna mot “Bundaberg Rum Distillery”, industrin där rommen tillverkas, lagras och korkas på flaska. Framme klockan 10:50, och blev informerade om att en guidad rundtur började 11:00: Perfekt.

Rätt liten, men häftig, anläggning. Elstängsel och hårda regler: Ingen kamera, lösa föremål eller batteridrivna föremål överhuvudtaget. Några skrämmande höga siffror förklarades även väl på plats (som kanske förklarar säkerheten?)

Varje ektunna (heter det, tror jag?) där rommen lagras mellan 2 och 8 år fyller hela 200,000 flaskor som sedan säljs för 30 dollar styck. Så, varje ektunna värd runt 6 miljoner dollar. På plats fanns totalt 300 ektunnor - dvs. rom till ett marknadsvärde av totalt 1,8 miljarder AU- dollar: Eller runt 10,8 miljarder svenska kronor. Skrämmande mycket pengar. Ännu mer skrämmande att staten här tar två tredjedelar av pengarna.

Med tanke på all rom som fanns avslutades rundturen med provsmakning, höjdpunkten enligt guiden.

När man tänker på provsmakning så ser, i alla fall jag, framför mig en liten platsmugg fylld så att botten är precis täckt. Eller ett halvfyllt genomskinligt provglas i storlek av ett snapsglas eller en äggkopp: Speciellt om det är provsmakning av alkohol som gäller.

Men icke. Provsmakningen avslutades i en dedikerad ROM-bar, med drinkar av samma stolek som serveras på krogen. Två stycken per person ingick i turen, som även är gränsen för hur mycket man får dricka i australien om man ska köra bil. Japp, inte en lättöl som i Sverige, utan 2 rejäla drinkar.

Klockan var strax innan tolv, Annica gillar inte rom, och det blev därför hela fyra drinkar till mig. Innan lunch.

Lyckades passera souvenirshoppen utan att handla något (Som strategiskt låg placerad EFTER baren) - Intressant hur mycket köpimpulserna ökar när man fått i sig lite alkohol. Plötsligt känns alla svindyra t-shirts, kepsar och naturligtvis presentförpackade romflaskor, som de bästa köpen i världen. Men som sagt: På en budget och dessutom oförmögen till att släpa runt på prylar, blev det inga köp.

Vinglade(!) ut, in till stan, fönstershoppade och turistade, käkade mat och tog oss tillbaka till vårt motell (som vi, tyvärr mot en dyrare boendekostnad än vanligt, varit tvungna att checka in på eftersom samtliga hostels var fullbokade.) Lugn kväll, kollade på en film, och packade ihop våra grejer. Vaknade 07:00 i morse och gick till bussen som vi nu sitter på.

Det är 59 minuters batteritid kvar, men ipoden är nästan fulladdad: Så efter att ha valt ut några bilder som förmodligen kommer finnas här nedan, bör jag kunna återgå till musik och lite digitalt kortspel i 2 timmar till, innan vi kommer fram i Noosa.






Sist men inte minst: Efter att ha anmält intresse på världens största webbsajt som listar hostels, hostelz.com, har det registrerat mig som recensent. Det innebär att de betalar ut c a 100:- för varje hostel som jag fotograferar och skriver en kortare recension om. Någon tusenlapp extra i fickpengar - kombinerat med möjligheten jag drömt om enda sedan vi började resa runt: Att kunna få utlopp för befogad hämnd om man blir illa behandlad där man bor ;) Men inte enbart. Utan också tipsa andra som reser runt om vart det faktiskt ÄR riktigt schysst att bo!


Dag #123 - Whitsunday islands

Skrivet av Aron i Allmänt @ 11:24 pm

En heldag på båtutflykt. Värt varenda krona. Snorklade i riktigt coola korallrev - det finaste vi båda sett i naturväg någonsin. Låg i vattnet över två timmar och flöt runt. Var även på en strand som heter Whitehaven Beach.

Världens finaste (finkornigaste) sand finns där, och det var ingen besvikelse. Vattnet vid snorklingen var så klarblå att det lika gärna kunde ha varit i ett akvarium.











Även “reef shark”; hur det nu översätts, skymtades bland korallreven. Den lite mindre hajen lever på småfiskar, och är tydligen inget att vara rädd för som människa: Men det var svårt att låta bli när den vi skymtade svepte förbi någon meter under ytan - Så där i ögonvrån,  synlig i några sekunder, och sedan in i mörkret igen.

Några bilder från korallreven / under vatten blev det förstås inte: Så, fuskar lite och klipper in några istället. Bilderna är snygga och bra, men kommer ändå inte i närheten av verkligheten :)


Dag #122 - Airlie Beach

Skrivet av Aron i Allmänt @ 7:09 pm

Efter att ha blivit irriterad gör man bäst i att “gnälla av sig” lite. Så, här kommer det. Med viss gnällvarning, som sagt. Sedan kommer de bra nyheterna.

Vårt boende i Airlie Beach får tyvärr inte OK-stämpel. Första intrycket var inte positivt, och inte helhetskänslan heller. Och då har vi inte ens hunnit sova där än.

Ringde över telefon och bokade. Fick veta att priset var 15.50 dollar per person och natt. Grymt bra pris - kändes det i alla fall som över telefon. Vid incheckning gällde bara det priset för en person. För person nummer två, i det här fallet Annica, blev priset 19 dollar. Inte mycket pengar, men så handlar det inte om priset heller: Utan känslan av att ha blivit lurad. Ingen bra början. Tjejen i receptionen var inte speciellt trevlig heller.

Accepterade prisförändringen. Gick in på rummet. Sand och hårstrån i härlig blandning utspridda över mitt underlakan. Tillbaka till receptionen. Tydligen inte deras problem, eftersom städpersonalen bytt lakan samma morgon.  Blev arg och fick rätt: Naturligtvis skulle lakanet bytas ut.

Gick tillbaka och noterar nästa besvikelse: Inga kuddar eller överlakan/täcken. Ingick tydligen inte, utan kan hyras för tillägget av 7 dollar per person. Visserligen ett backpackerställe, men med tanke på priset ska åtminstone en kudde, t om utan örngott, finnas. Men icke.

Väl inne i rummet. Två andra svenskar där som förklarar att våra sängar är upptagna av någon annan. Eller åtminstone att någon legat och sovit i dem. Kanske förklarar sand och smuts. En hollänsk tjej kommer in i rummet och berättar att hon också ska bo där. Dubbelbokat, felbokat och helt förvirrat.

Går ut till receptionen, blir lika illa bemött igen, och frågar hur vi ska veta vem som egentligen ska bo i rummet.  Tjejen i receptionen förklarar att vi ska invänta alla som bor i rummet och fråga en och en vem som sover vart. Bra tänkt - mitt på dagen -  när ingen är där?!

Är först trevlig mot receptionisten, utan framgång. Blir arg istället, vilket nästan (tyvärr) alltid fungerar bättre. Undrar varför, egentligen?  Oskrivna regler säger att man kommer längre med god ton: Men tyvärr inte den här gången heller.  Hon tar tillbaka (men notera: ber inte om ursäkt.) sitt förslag om att jag och Annica ska vänta hela dagen i rummet och pricka av vem som bor vart (vems jobb är det egentligen?) och bestämmer vilka sängar som är våra. Den hollänska tjejen får byta rum.

Nu i efterhand ångrar vi lite att vi bokat och betalat för två nätter: Men det kanske inte är så farligt, egentligen. Kan däremot - som hämnd för det dåliga bemötandet - avråda för att bo på MAGNUM(S) hostel. Några kommentarer på hostelz.com bevittnar även om mindre trevliga reseminnen från samma ställe vi bor på.

http://www.hostelz.com/hostel/31653-Magnum’s-Backpackers

Nu vidare till de goda nyheterna:

Imorgon ska vi ut på heldagsutflyt med båtresa till Whitsunday Islands: Med fruktfat, buffelunch, snorkling och förhoppningsvis lite sköna stränder. Lite dyrt: Men också, till skillnad från vårt boende, ett reseminne som förhoppninigsvis blir ett av de bästa så här långt. :)


Dag #114 - 80/20-regeln och packning

Skrivet av Aron i Allmänt @ 12:12 am

Först lite historia:

80/20-regeln, eller “Paretoprincipen”, bygger på italienaren Vilfredo Parentos studie i att 20% av alla handlingar leder till 80% av resultaten - Samtidigt som 80% av handlingarna man utför resulterar i enbart 20% resultat. Siffrorna kan även variera till 90/10 eller 70/30 - men 80/20 är ett bra utgångsläge och en genomsnittlig sanning.

Pareto upptäckte i början av 1900-talet att 20% av befolkningen ägde 80% av landets tillgångar: Vidare upptäckte han att endast 20% av växterna i hans trädgård producerade 80% av grödorna: Och att det därför var helt onödigt att spendera massor med tid på resterande växter eftersom det innebar massor med jobb och lite utdelning.

Jag försöker bygga mycket av det jag själv (och mina egna handlingar) utefter just dessa principer, just eftersom man får MER gjort genom att faktiskt göra MINDRE. Låter lite knäppt, men är väldigt enkelt egentligen.

Anledningen till att jag kommer å tänka på detta just nu är för att jag precis spenderat halva dagen med att försöka packa min väska.  För snart 4 månader sedan satt jag hemma på vardagsrumsgolvet med jordens ångest över vad man tar med sig när man ska vara borta 6-12 månader.

Tar man 2 eller 3 par jeans? 5 eller 10 par strumpor? Kavalj? Slips? Badkläder? Det är inte så lätt som man tror. Speciellt när man ska bära allting på ryggen.  Det slutade med att jag la ut ENDAST de mest nödvändiga sakerna på golvet, och sedan valde ut HÄLFTEN. Och, ÄNDÅ blev det för mycket.

Idag har samma ångest kommit tillbaka. Har ju hunnit köpa lite prylar under 4 månader, och tyvärr går det inte att ta med dem. Speciellt inte NU när vi ska resa runt från stad till stad under minst 2 månader. Begränsade möjligheter till att tvätta, hela tiden på resande fot. Kräver endast det mest nödvändiga:

OCH, för att besluta vad som är mest nödvändigt har jag använt mig av just samma principer som jag skrev om ovan: 80/20-regeln.

Det är lite sorligt, men sanningen är att jag, av de kläder jag tagit med mig, använt ungefär 20% av resväskans innehåll 80% av tiden. Har gått runt i linnen och shorts 5-6 dagar i veckan.

Och, när man tittar lite på vilken femtedel av resväskans innehåll som är viktigast visar det sig att man EGENTLIGEN kan klara sig UTAN de resterande grejerna. Om man måste, alltså. Ett bra tips till den som ska ut och resa en längre period!

Riktigt så enkelt var det inte, men jag har lyckats skala ner min packning ytterligare. Följande kastades från min packning idag:

  • 2 par byxor.
  • 1 Skjorta.
  • 8 par strumpor.
  • 1 Tröja.
  • 10 tidningar.
  • 1 Bok.
  • + Massor med andra småprylar som man inte behöver.

Det är lite sorgligt hur mycket saker man köper som egentligen inte behövs.  Ovannämna lista är alltså grejer som jag valt att ta med mig från början,  sånt jag bestämt att jag behöver under det kommande året och noga valt ut hemifrån (förutom de 10 tidningarna kanske.) , men nu bestämt mig för att kasta.

Nu är ryggsäcken 5 kilo lättare, och trots att jag kastat mina kära prylar känns det faktiskt rätt skönt.