Köpa iPhone med abonnemang?

Skrivet av Aron i Allmänt @ 2:28 am

Annica blev av med sin iPod Touch (den som ser ut som iPhone.) eftersom den var i hennes väska (som blev ryckt och stulen.)  Eftersom hon även blev av med sin telefon behövs det ju både telefon och iPod. Därför vill hon ha en iPhone.

När man börjar titta på de olika mobiloperatörernas webbsajter (tre, telenor och telia.) så finns det massor med olika abonnemang att välja mellan. Det är sjukt svårt att räkna ut vad som blir bäst / billigast och de olika alternativen man har gör det ju inte direkt enklare (det finns, tro det eller ej, 160+ olika kombinationer och val av abonnemang / telefon.)

Detta la grunden till en webbtjänst jag byggt under tiden vi väntat på våra nya pass. Nu är den klar, och därför kommer här lite reklam för tjänsten. Adressen är:

http://www.iphoneabonnemang.se

… och, där kan man snabbt och enkelt räkna ut vilken iPhone som blir billigast beroende på vilken typ av abonnemang, bindningstid och kontantbetalning man önskar.  Kolla in och lämna en kommentar med beröm eller kritik.

Om några timmar lyfter planet till Malaysia, där vi ska vara i en månad. En uppdatering kommer när vi landat.


Dag #260- En lättad suck

Skrivet av Annica i Allmänt @ 12:53 am

Idag fick Aron sitt pass så vi kunde dra en lättad suck. Nu behöver vi inte boka om biljetterna till Malaysia och inte heller betala någon straffavgift då vårt visum annars skulle ha hunnit gått ut. Vi firade med bananasplit:) Så nu blir det som vi har tänkt från början. På onsdag morgon lyfter flyget till Malaysia och vi blir där 1 månad.


Dag #256- Det här med att ta seden dit man kommer…

Skrivet av Annica i Allmänt @ 2:05 am

Vi har diskuterat lite över hur mycket man egentligen missar när man inte vågar prova nya saker, och då har vi främst diskuterat mat. Vi går hellre till billiga hak och gatustånd än äter på restauranger. Även om det är billigt att äta på restaurang här så får man samma thaimat till en tredjedel av priset i ett gatustånd. Och så är det en trevlig upplevelse att sitta mitt bland massa thailändare och äta. Men vi har ändå bara en handfull olika rätter som vi varierar oss mellan. Och med det i tanken bestämde vi oss för att ha en “chipsprovarkväll”. Gick ner till lokala supermarketen och valde 5 olika påsar och så tog vi en original för säkerhetsskull.

Påse nr 1: Bananchips När man öppnar påsen och när man precis har lagt chipset på tungan minns man tillbaka till barndomens banana skids eller banankola som de också kallades. Men så fort man börjar tugga försvinner genast minnet och sen vidrig smak träder fram. Den påsen åkte rätt ner i soporna…

Påse nr 2: “Nori Seaweed Prawn crackers” På framsidan av påsen finns bilder av sushi. Bara en sån sak får en ju att börja undra om vad man har gett sig in i. När man öppnar påsen luktar det rutten fisk, och det tar en lång stund innan nån av oss vågar smaka. Chipsen smakar typ 100ggr godare än de luktar. Tur att man fått lära sig att man ska smaka innan man säger att det inte är gott. Och… kanske ännu viktigare: Tur att vi hade öl att skölja ner det med för det är inga chips jag kommer köpa igen.

Påse nr 3: Chokladchips/kakor Egentligen var det väl lite fusk att köpa dem men, men… När man öppnar påsen ligger det några små stakars chokladkakor på botten. Två tuggor senare är påsen slut. Definitivt de godaste hittills.


Påse nr 4: Sesame Seaweed Det är chips i form av nuggets. De luktar inte alls lika farligt som de tidigare räkchipsen och smakar inte så mycket heller. Kanske lika bra det, för den lila smak man kände var inte så god.

Påse nr 5: Solrosfrön med bbqkrydda De här var min absoluta favorit. Ganska starka i smaken och mycket goda.


Det är tur att påsarna bara kostade 2 kr styck så man har råd att göra några missar. Får se om vi vågar prova nån ny maträtt nästa gång.


Dag #250 till 254 - Hemmavecka

Skrivet av Aron i Allmänt @ 3:50 pm

Det har nu passerat en vecka sedan vi ansökte om nya pass. Annica fick ett meddelande om att hennes pass fanns att hämta upp på ambassaden medan … mitt inte gjorde det. Otroligt hur det kan bli två olika leveransdatum när man ansöker samma dag.  Detta innebär att vi blir kvar i landet 1 dag längre än beräknat, vilket resulterar i att vi kommer behöva boka om flygbiljetterna till Malaysia. Det betyder även att vi får böta 2,000 bath pga. överträdelse av vårt visum. Flygbiljetterna kostar 4,500 bath att boka om, vilket höjer prislappen på att bli rånad med ytterligare 6,500 bath, dryga 1,500:- till. Tack för den.

Under veckan som varit har det varit lite trist väder under typ 4 av 7 dagar. Inte katastrof, men tillräckligt för att det inte ska vara någon idé att ligga på stranden eller bada.  Som tur är har vi utrustats med både kabeltv och trådlöst internet på rummet, vilket inte alls är illa för ett hotell som kostar c a 100:- per natt.

En liten jobbuppdatering

Har passat på att jobba med lite webbsajter eftersom det blir en aning lättare när man har tillgång till internet 24/7.  Har byggt en del på en sajt om krogar i stockholm, krogkoll.com som behövt en uppdatering i sitt register. Där finns nu 100+ stockholmskrogar och uteställen representerade.

Har även börjat uppdatera och bygga om allacentrum.se - som efter snart ett år på nätet har visat sig vara en bra satsning. Hela 174,138 unika besökare har hittat dit sedan i slutet av September förra året.  270 recensioner/kommentarer har postats och 600 personer har satt betyg på olika köpcentrum. Finns lite att jobba med nu när man har börjat få statistik och information om användarna och deras beteende.

Sist men inte minst har min nya webbplats, om bankkontor / banker i Sverige , bankregistret.se, börjat ta fart. 2 månader har den varit online och hittils har 16,000+ personer hittat dit.  Inte superimponerande men en bra start. Kolla gärna in här.

Har även några andra kul idéer på G men förmodligen får de vänta lite, alternativt tills vi kommer hem.


Dag #249 - När det regnar…

Skrivet av Annica i Allmänt @ 12:00 am


Dag #248 - Återhämta sig

Skrivet av Aron i Allmänt @ 12:08 am

Vi är i Hua Hin, och var börjat återhämta oss lite efter allt skit som händer när man blir av med sina saker.

Tog bussen från Bangkok igår morse mot Hua Hin och kom fram 3.5 timme senare. Lite lugnare här än i Pattaya, minst sagt.  Har dividerat fram å tillbaka i osäkerheten kring hur mycket pengar vi har kvar och hur länge vi kan stanna och kommer med största sannolikhet att fortsätta vara kvar så länge som planerat.


(14 personer i en bil avsedd för 2.)

Tricket för att överleva resten av resan rent ekonomiskt kommer vara att förhandla bra pris på hotellrum och äta billig mat på lokala restauranger (vilket vi, i och för sig, gör ändå.).

Phad Thai Chicken: 6:-

Hittills har vi inte hunnit med att se så mycket av staden. Nattmarkanden här i Hua Hin var smått galen med mycket folk och det verkar vara mycket svenskar som bor här. Det bekräftas bl a med svenska reklamskyltar, svenska flaggor och … ett svenskt bageri:

Vi har inte ätit varken kaneldullar eller vaniljkhärtan än men vem vet vad som händer om hemlängtan blir för stor.

Nu när ilskan har lagt sig lite över Pattaya kommer lite bilder därifrån:

(Take away-juice i platspåse.)



Sist men inte minst en bild från Hua Hin, på världens coolaste hund:


Dag #244-246 - Rånad / bestulen på allt

Skrivet av Aron i Allmänt @ 7:51 pm

Dag 1.

I onsdags hände det som inte får hända.

Vi var på väg till ett köpcentrum, klockan 11:30 på förmiddagen, några hundra meter från där vi bor, när en kille bränner förbi på moped, skär av bandet på Annicas handväska, rycker den och åker vidare.

PANIK!

Tog fart efter för att försöka komma ikapp, hoppade upp på en mopedtaxi för att ha en chans men tappade bort honom efter 2 kvarter. Tillbaka till Annica för att konstatera att allt vi äger och har (eller snarare ägde och hade) fanns i väskan.

Mobil, plånbok, iPod, massor med pengar, körkort, bankkort, kreditkort och… ja… även pass.  Båda passen.

Man tror inte att det kan hända, inte mitt på dagen några hundra meter från polisstationen. Men, det gör det. När man minst anar det.

Gick till polisstationen för att göra en anmälan, fick “prata” med en polis som inte kunde engelska, inte hade en karta för att låta oss peka ut vart vi blev rånade - (jag fick RITA en karta.)  - och inte heller hade möjlighet till varken internet eller telefon.

Fick en anmälan utskriven på Thailändska - och blev erbjudna att köpa en översättning för 120:-: Pengar vi inte hade … eftersom vi… ja … som kanske (eller kanske inte) framgått i anmälan, blivit bestulna på alla våra pengar. Tackade nej och tog den thailändska kopian.

That’s it. Ingen hjälp att kontakta svenska myndigheter, utan istället signal om att det var nästa persons tur i kön.

Använda våra sista 40 kronor till att ringa och spärrade alla id-handlingar, betalkort,  pass, etc.

De följande 48 timmarna har varit FRUKTANSVÄRT påfrestande.

Fast i Pattaya, med 200:- i fickan,  efter att ha lyckats lämna tillbaka ett par båtbiljetter.  Inga pass, ingen id-handling överhuvudtaget, och ingen fungerande telefon.

Kände mig ganska lugn ändå gällande pengar eftersom det går att skicka / ta emot pengar via Western Union. Ringde familj för att be om att få låna pengar men upptäckte ganska snabbt att det inte var någon idé eftersom Western Union kräver legitimering med PASS i Thailand pga. säkerhet.

Samma sak gällde även Money Gram som också erbjuder pengabud i hela världen.

Jävligt korkat med tanke på att 90% av de som använder Western Union gör det eftersom de befinner sig i en situation där de behöver ta emot pengar akut (Som när man t ex har blivit bestulen, eller rånad.)

Deras förslag och lösning på problemet?

“Försök hitta en pålitlig person med pass som kan ta emot pengarna åt er.”

Bra idé. Verkligen.  Man går fram till en person på stan och frågar om han eller hon vill hjälpa till att göra ett kontantuttag motsvarande typ tre thailändska månadslöner (5,000:-) . Sen hoppas man att man inte blir rånad en gång till.

Det blir extra enkelt när hälften av de som är i Pattaya är thailändska prostituerade, och 80% av de resterande är “ensamma män”. Inte direkt två stereotyper man frivilligt vill ge ansvar över sina “nödpengar”.

Dagen blev till kväll och ingen lösning verkade presentera sig.  Att låna pengar av svenska myndigheter, som man har hört talas om, är bara att glömma.  Jag vet nu, av erfarenhet, att det inte går. Inte om man är en vanlig dödlig människa iallafall.

Sent på kvällen uppenbarade sig dock en lösning.

Efter att min mamma pratat med utrikesdepartementet, som i sin tur kontaktat ambassaden i Bangkok, som i sin tur kontaktat svenska konsulatet i Pattaya (som tidigare påstått att de inte kunde hjälpa till med någonting alls.) lyckades vi arrangera så att hon fick sätta in pengar på deras konto, som de i sin tur kunde lämna ut till oss.

Naturligtvis inte gratis, utan mot en avgift på 10% av beloppet.  Tack för “hjälpen”, Sverige.  Hade vi inte haft familjemedlemmar som haft möjlighet att ringa runt och hjälpa till hade vi fått pantsätta en digitalkamera eller bärbar dator.

Dag 2.

Åkte till konsulatet för att hämta pengar. Väl där fanns det naturligtvis inga pengar att hämta - det skulle dröja ett par timmar. Blev irriterad, skällde lite,  och fick pengarna efter 30 minuter.  (Sorgligt att det är effektiverare att vara otrevlig för att få sin vilja igenom. )

Med pengar på fickan blir livet genast lite enklare igen (man kan äta och bo någonstans.) men när man fortfarande saknar sitt pass blir det ändå väldigt komplicerat.

Utan pass har man i många fall ingen möjlighet att checka in på hotell (eftersom de kräver en legitimation) och när man blir av med passet blir man även av med sitt visum (eller i alla fall beviset att man har ett visum) vilket gör saker och ting ytterligare lite komplicerade.

Lösningen kallas provisoriskt pass och kan ordnas på svenska ambassaden i Bangkok.  Naturligtvis inte gratis utan mot summan 1,600:- PER person.  Sinnessjukt hur man blir ekonomiskt bestraffad av att ha blivit rånad. när det borde vara tvärt om.

Tog en Taxi till Bangkok för att besöka ambassaden. Ambassaden var stängd.  Satt på rummet och surfade på alla myndighetssidor som fanns och upptäckta en och annan dålig nyhet…

Dag 3.

Tog en taxi på morgonen till svenska ambassaden.

De dåliga nyheterna jag upptäckte dagen innan var att provisoriskt pass är giltigt i 7 månader. Vi ska vara ute och resa i typ 4 månader till, vilket till en början inte verkar vara ett problem. Men, det blir ett problem då majoriteten av världens länder kräver att man har pass som är giltigt i 6 månader för att få resa in i landet. Och, eftersom vi ska resa till Malaysia och sedan tillbaka till Thailand är det inte möjligt.

Det är inte heller möjligt att få provisoriskt pass giltigt i längre än 7 månader. Vilket betyder att vi inte kunde ordna något provisoriskt pass överhuvudtaget.

Så, då återstår alternativet att ordna NYTT PASS. Vilket man alltså kan göra på ambassaden (i alla fall Svenska ambassaden i Bangkok, Thailand.) . Problemet är att det tar upp till 3 veckor att få passet.

Och, om 3 veckor har vårt ursprungliga visum gått ut, för att inte tala om att vi måste boka om våra flygbiljetter. Och betala straffavgifter för att vi överkrider vår tillåtna vistelse i landet.

Men, det fick bli nytt pass ändå - eftersom provisoriskt pass innebär att vi måste avbryta vår resa om en månad.  Med lite tur kommer det inom en vecka, med lite otur får vi vänta 3 veckor.

När vi väl bestämt oss vi fick veta att nytt pass kostar 2,800:- totalt, alltså 1,400:- per person, att ordna - och att det måste betalas på plats med kontanter.  Förklarade att vi blivit av med våra pengar (duh!) och inte har någon möjlighet att ta ut nya förrän vi beställt nytt bankkort (vilket tar minst en vecka innan det kan skickas till Thailand) vilket besvarades med, citat:

“Ja, har ni inga pengar får ni ju inga nya pass”.

Orkade inte ens säga emot.

Självklart skall man betala för sig, men när man befinner sig i en situation där man blivit av med allt man äger och har (i alla fall i kontanter i lokal valuta.) är det jäkligt svårt att trolla fram nya pengar.

Frågade om det inte fanns möjlighet att sätta in pengar via internet, låta någon annan betala eller sätta in pengar hemifrån eller skicka hem en falutra- vilket naturligtvis inte var möjligt. Bara kontanter.

Sedan kom ännu mer dumheter:

“Vad heter du? Aron? Ja… Jasså men då har du ju visst pengar. Det har din mamma skickat till dig.”

Som om vi försökte lura till oss nya pass.

Förklarade att vi behöver pengarna för att kunna äta och bo någonstans och att det inte skulle bli några pengar kvar om vi tog alla pengar vi hade för att betala pass.) - vilket kanske inte är så svårt att räkna ut när samma person som kommer med påståendet har skött transaktionen och vet exakt hur mycket pengar vi skulle ha kvar om vi betalade för våra pass kontant.

Antar att vissa människor inte tänker innan de talar.

Lyckades till sist få ut kontanter via mitt svenska konto i någon sorts  överenskommelse och en del pappersarbete mellan svenska ambassaden och en internationell bank i samma hus.  Hade de berättat det från början hade det blivit lite smidigare.

Så, nu har vi pengar, har ansökt om pass och får förhoppningsvis hämta ut dem redan nästa vecka.

Tyvärr har det kostat:

5,000:- bestulet
2,800:- för pass
300:- i transaktionskostnader för att ta emot pengar
300:- i reskostnader
1,000:- i telefonkostnad
+ eventuella ombokningskostnader för flyg och visumöverträdelse

…vilket betyder att vi kanske måste åka hem tidigare än planerat (dock förhoppningsvis inte så mycket tidigare.)

Notera att det KOSTAT lika mycket att lösa problemet som själva problemet i sig. Och, den typen av omkostnader täcks inte av några försäkringar. Dessutom är det sjukt påfrestande.  Sopigt -  framför allt av utrikesdepartementet och svenska myndigheter.

Nåväl, imorgon bär det av till Hua Hin för att försöka koppla av.


Dag #238 - Tandläkaren

Skrivet av Aron i Allmänt @ 10:06 pm

I skrivande stund är vi på Black Canyon Coffee i köpcentrumet “Central Festival”, i Pataya. Tillbaka i Thailand, alltså.

I köpcentrumet har imponerande 7 våningar, uppskattningsvis 200+ köpställen varav mer än hälften är restauranger. Konstigt att thailändarna är så små med tanke på all mat som finns. Inte speciellt konstigt att majoriteten av västerländska (läs: brittiska, svenska, tyska) hitflyttade pensionärer är överviktiga.

När man befinner sig utomlands långt ifrån Sverige och både kultur/språk är svårt att förstå blir man rätt så osäker och obekväm när man ställs inför vissa situationer.

Som att beställa mat på en restaurang där servitrisen inte pratar engelska, eller att försöka räkna ut om man blir lurad när man åker taxi eller inte. Vad man än säger eller frågar får man en nick, ett leende och ett “yes” som svar. Trevligt, förvisso, men ändå.

Jag var övertygad om att jag passerat gränsen för den typen av “obekväma” situationer när jag, för drygt 1 månad sedan, gick in på en bakgata på Koh Samui, i Thailand, för att klippa mig.

Tjejen som klippte pratade inte ett ord engelska - vilket skapar en del problem i förklaringen över hur man vill bli klippt. Som tur var fanns en bild uppsatt på väggen på exakt den frisyr ag ville ha. Så, inga problem- blev minst lika bra som hemma i Sverige. (Billigt också: c a 30 kronor).

MEN… igår passerades alla gränser när det var dags för ett thailändskt tandläkarbesök.

Har haft problem med en tand i ett par veckor och efter att ha tagit en röntgenbild för några dagar sedan i Bangkok fick jag konstaterat att tanden var infekterad ner till rötterna och att jag behövde göra en rotfyllning.

Hatar att gå till tandläkaren hemma . Inte bara att det tar tid och är tråkigt- men även för att det kan göra ganska ont - Och kanske främst för att det är förbannat dyrt. Senaste besöket efter problem med en visdomstand var för ett år sedan och gick lös på över 3,000:- när det ÄNTLIGEN gick att få en tid.

Igår klockan 19:10 gick vi ut för att äta middag. Fick syn på en tandläkarmottagning precis utanför hotellet och gick in mest för att kolla priser och boka en tid.

Klockan 19:15 satt jag i tandläkarstolen och fick första bedövningssprutan.

Ganska skönt att man kan gå in på en mottagning, själv förklara vilken typ av behandling man önskar och sedan få sätta sig ner och påbörja behandlingen 2 minuter senare.

De två tjejerna som satt i receptionen (som såg ut att vara typ 20år gamla) visade sig även vara klinikens tandläkare. Otippat. Pratade knappt någon engelska och gjorde precis som alla andra gör när de inte förstår vad frågar (nickar, ler, och säger yes eller sorry.) 

Typ som när tandläkaren tog fram en lång sylvass nål och förklarar att hon tänker sticka ner den I tandroten för att… göra någonting obegripligt.

Med tanke på att det alltid ilar och gör lite ont när borren går emot ytan på tanden är det lätt att känna sig osäker när någon tänker stoppa ner en lång nål där det redan gör som allra ondast.

Jag: “Excuse me… Will this be painful?”
Tandläkaren: “Hehe… - What???”

Jag: “You know… pain. Will it hurt?”
Tandläkaren: “Eeeh… hehee… I don’t understand sir, Sorry.

Jag: “Pain?” (Pekar mot munnen och går upp i tonläge för att betona att det är en fråga.)
Tandläkaren: “Pain, yes?! Hehe…? I don’t understand, sorry!”

Jag: “Eh… never mind…”

Detta i kombination med att man ligger i en tandläkarstol med munnen fylld med olika tandläkarverktyg och att tandläkaren ser ut att vara i typ gymnasieålder gör att tidigare tandläkarbesök i livet känns löjliga. Och alla missförstånd med servitriser på restaurangerna som inte förstår vilken sorts juice man vill beställa till maten.

MEN... sjukt smidigt gick det. Drygt 40 minuter senare var det klart, och ett återbesök är inbokat tills nästa Onsdag. Gjorde lite ont vid ett tillfälle då det bjöds på mer Thailändskt bedövningsmedel som plåster på såren.

OCH… istället för att betala typ en halv månadslön hemma i Sverige kommer hela behandlingen gå lös på c a 600:- - Pengar man knappt får en standardundersökning för hemma.

Starkt rekommenderat om man “ändå” råkar befinna sig i den här delen av världen. Mina fördomar är bortblåsta.


Dag #235 - Sista två veckorna - Bali

Skrivet av Annica i Allmänt @ 4:45 pm

Efter våra två dagar med privatchaufför blev vi avsläppta i Ubud, hantverksstaden. Massor med risfält, tavlor, hantverk och en stor marknad med mycket saker att titta på men tyvärr inte så mycket att köpa.

Efter fem dagar längtade vi tillbaka till stranden och begav oss till Sanur. En mysig, lite lyxigare och framförallt lugnare stad än Kuta. Stranden var kantad av restauranger varav många italienska. Kändes lite konstigt att sitta på Bali och äta riktigt god italiensk mat.



Nästa stopp blev Giliöarna. Efter 2½ timme med snabbåt var vi framme och ordentligt omskakade. Mycket vågor på vattnet som båten hoppade och studsade på. Gili är jätte fint med vit strand och helt klart vatten. Tyvärr var priset på allt dubbelt så dyrt som på Bali… Många av kvällarna spenderades på Sama-Sama restaurang/bar. Varje kväll fick alla gäster ett lottnummer och de lottade bl.a. ut snorklingsutflykter. En av kvällarna hade turen kommit till två holländska killar, men de hade redan varit på den utflykten två gånger så de gav den till mig och Maria. Så morgonen därpå gav vi oss iväg för att snorkla i det klara vattnet. Vi såg massor med färgglada fiskar och jättesköldpaddor.




Sista veckan var vi tillbaka där vi började, i Kuta. De första dagarna var det lite molnigt och tom regn, men för övrigt har vi legat vid poolen hela dagarna. Det blev några bra utekvällar med inte lika bra drinkar, men roligt hade vi!

I söndags åkte Maria hem till Sverige igen och jag och Aron åkte tillbaka till Thailand. Vi börjar med några dagar i Bangkok sen åker vi vidare till Pattaya och Ko Samet.



Dag #214 - Första dagarna i Bali

Skrivet av Aron i Allmänt @ 7:31 pm

Första dagarna:
Tog in på hotell i Kuta, turistort nr. 1 på Bali som vimlar av fulla turister, McDonalds och kopior på märkeskläder.

Bakgator med indonesiska restauranger och trevlig lokalbefolkning väger upp för den annars tyvärr något för hårt exploaterade turismen.  Annars riktigt fint. Lite dyrt i jämförelse med tidigare prisnivån i Thailand men det beror förmodligen på att det är högsäsong.  Man får pruta och leta på bakgatorna efter bästa pris.

Sprang på en balinesisk surfinstruktör som erbjöd privatlektioner under två dagar. Fick till sist ett bra pris och bokade upp två dagar dedikerade till att lära sig surfa. Sjukt kul och jäkligt mycket jobbigare än man tror. 3 timmar i sträck på en bräda är inte lätt när man inte rört sig mer än mellan hotellet och poolen senaste veckorna.

Kul i alla fall. Blir garanterat mer surf innan de är dags att återvända.

Tre dagar sedan:
Gjorde upp med en bartender i en hotellbar om att vara guide och visa oss det man kanske inte annars ser som turist. Bra restauranger, djungeln, bergen, etc.

Han var vår chaufför och inhemska guide under två långa dygn runt Bali. Förutom att uppleva den urspårade trafiken med de enkelriktade småvägarna har vi, under de flera timmarna i bil, fått genomgång i Balinesisk historia, språk, kultur, mat/dryck, politik och vardagsliv. Annorlunda och betydligt trevligare än att åka med turistbuss/utflyktsbuss.

Ungefär såhär blev vår 2 dagars guidning:

08:00 – Packade bilen och lämnade Kuta.

09:30 – Första stoppet för att kolla in risfält.


10:30 – Besök vid vattentempel.


11:00 – Mata vilda apor i bergen.



12:00 – Trekking genom djungeln för att bada i vattenfall



14:00 – Lunch på lokalrestaurang på andra sidan ön, i Lovina.

15:00 – Incheckning på hotell.

15:30 – Bada i varmvattenkälla i bergen.

16:30 – Tempelbesök.

18:00 – Tillbaka vid hotellet.

19:30 – Middag på fisk- och skaldjursrestaurang vid vattnet.

22:00 – Lokalpub för lite musik och några drinkar.

00:30 – zzZZ

05:30 – Vakna alldeles för tidigt för att se soluppgång och delfiner.

06:30 – Ut med världens minsta båt.


08:45 – Tillbaka för frukost på hotellet.

11:00 – Checka ut från hotellet, och in i bilen för en längre bilfärd genom ön.

13:00 – Lunch på balinesisk bufferestaurang med utsikt över Gunung Batur – Balis 1710 meters vulkan som senast hade utbrott för 60 år sedan.

15:00 - Mot sista stoppet, Ubud (Ligger mitt på ön.)

16:00 – Incheckning på nytt hotell för några dagars avkoppling.

18:30 – Ligger just nu i en bambusoffa utanför hotellrummet med utsikt över ett risfält och skriver detta. Ingen aning om vad vi ska göra ikväll.


Dag #204 - Huvudgatan VS Bakgatan

Skrivet av Annica i Allmänt @ 7:52 pm

Att det är billigt i Thailand råder det inga tvivel om. Men det går även att spendera en hel del pengar om man vill, allt beroende på vilken gata man går på, huvudgatan eller bakgatan. Här kommer några exempel:

Hotellrum 250 kr/natt/pers (samma komplex som vår bungalow) med pool

Bungalow på stranden 62 kr/natt/pers (här bor vi) med pool

Wokad kyckling med ris och grönsaker 50 kr

Wokade kyckling med ris och grönsaker 10 kr

Gin & Tonic 35 kr, Cocktail 50 kr

Gin & Tonic 12 kr, Cocktail 20 kr

Märkesväska från 5000 kr

Kopia på märkesväska från 250 kr

Det är inte alltid som det billigaste är det bästa. Personligen skulle jag hellre köpa en äkta märkesväska än en kopia om jag skulle köpa någon. Men när det gäller mat är faktiskt det billigaste det bästa. På det billigare stället får man bäst service, kycklingsoppa som förrätt och maten är mycket godare än på de finare restaurangerna, iaf om man vill äta Thaimat.

Idag är det sista dagen på Ko Samui. Imorgon sätter vi oss på en buss upp till Bangkok, för att flyga till Bali på söndag morgon.


Dag #193 - Fullmoon party, Haad salad och Koh Samui

Skrivet av Annica i Allmänt @ 1:25 am

Jag vet…. Vi borde skämmas! Två veckor sedan förra blogginlägget och uppdateringen -  men så är det när man vägrar att betala för internet och måste leta rätt på en skön, lagom dyr restaurang med gratis WiFi. Men nu äntligen är det dags

7/6 - Full Moon Party på Ko Pha-Ngan… Vad mer kan jag säga än att det var helt galet och riktigt kul! Ca 10 000 glada, dansande människor målade i neonfärger hade fyllt stranden och klubbarna vid stranden. Det dröjde inte länge innan min arm blev målad i neonrosa. Drinkar och öl hade bytts ut mot hinkar med sprit och virke. Fullmånen lyste självklart upp natten. Sista dagen i Hat Rin spenderades, som sig bör efter en sån fest, i sängen.

9/6 - Vi tog en taxi från Hat Rin i söder till Hat Salad i norr för att vila upp oss några dagar. Norra Ko Pha-Ngan är långt ifrån lika exploaterat som södra. Det var ett väldigt litet, men mysigt område med några få bungalows och restauranger. Ingen täckning på mobilen, inget internet och knappt några andra turister. Men en riktigt skön hängmatta på vår uteplats som kom väl till användning.

13/6 - Efter 4 dagar i lugnet tog vi båten till Ko Samui, en av de största öarna i Thailand. Mycket turister, affärer, stånd, hotell, och restauranger. Många thailändare som försöker pracka på en saker. När man ligger på stranden kommer det folk och säljer glass, smycken och saronger. På kvällen kommer dem med små apor som de vill att man ska ha i knät eller på axeln så de kan ta kort och sälja. Det känns väl sådär, men det är skönt med lite mer liv och rörelse. Dem glömde att skriva i guideboken att Ko Samuis flygplats har sin inflygning över stranden, tur att den inte är så hårt trafikerad, men ett par plan i timmen kan man stå ut med.















Dag #179 - Det börjar närma sig…

Skrivet av Annica i Allmänt @ 3:41 pm

Det märks att det börjar närma sig Full Moon Party (7/6) Det kommer mer och mer folk, technomusiken dunkar högre och högre och det blir allt livligare på stan och stranden för varje dag. Dessutom blir det mer än dubbelt så dyrt på alla hotell och rum. På hotellet som vi har bott på hittills har vi betalat 600 bath/natt (150 kr/natt), men kring Full Moon kostar det 2300 bath/natt (575 kr/natt)! Det är definitivt över vår budjet så vi har kollat runt och försökt hitta billigare boende, vilket inte har varit helt lätt.

De ställena runt omkring den här stranden (där festen är) har varit fullbokade. Alternativet var att bo på andra sidan stan. Men skam den som ger sig… Aron pratade vänligt med dem i vår reception och lyckades fixa ett rum åt oss för 1500 bath/natt (375 kr/natt) Det är fortfarande mer än dubbelt så dyrt än det vi har betalat nu, men ett bättre pris än det ordinarie.

Men vi måste byta rum till ett som inte ligger i huvudbyggnaden, men vad gör det? Vi får fortfarande ligga vid poolen varje dag och ta det lugnt, precis som vi alltid görJ Sen när det börjar närma sig middagsdags går vi antingen till en av restaurangerna på stranden eller en där de visar film.

Filmerna är av väldigt olika kvalitet. Vissa har korrekt översättning till engelska, medans andra har blivit översatta av någon stackare som kan en handfull ord på engelska och som har gissat sig till vad dem säger i filmen. Dem ord personen i fråga inte har i sitt ordförråd översätts helt enkelt med ???? eller ord som låter likadant. När vi såg X-men Wolverin häromdagen hade de kommit över nåt exemplar som inte hade fått sin slutgiltiga touch. Man såg linorna på skådespelarna när det utförde trick och vissa fighting-scener visades med datoranimationer. Man förlorade helt klart känslan i filmen…

Igår när vi skulle äta middag tänkte vi att vi skulle börja med varsin drink eftersom det var happy hour. På tavlan stod det ”Buy 2 get 1 free” Vi tog förgivet (eftersom de inte kan engelska så bra här) att de menade köp 1 få 1 gratis eftersom det annars alltid är så det är på happy hour. Men nej, man betalade för 2 drinkar och fick 1, usel happy hour!

Vi har varit väldigt dåliga på att ta bilder, så det blir inga till det här inlägget. Men vi lovar att bättra oss till nästa gång!


Dag #171 - På Ko Pha-Ngan

Skrivet av Annica i Allmänt @ 1:18 am

Så var det dags att lämna lilla, välkända Ko Tao och bege oss mot stora, okända Ko Pha-Ngan som är Thailands femte största ö. Det var strålande sol hela dagen, men precis när vi hade gått ombord på båten öppnade sig himlen och regnet började vräka ner. Och med regn kommer blåst och med blåst kommer vågor och med vågor kommer en gungande båt, och det är lika med en sjösjuk Annica… Men efter några åksjuketabletter och väldigt mycket koncentration gick det bra.

I och med att det regnade så mycket bestämde vi oss för att stanna en natt i Thongsala, där båten lägger till, och fortsätta mot Hat Rin Nok dagen efter. Vi delade taxi med fyra fransmän och hamnade en liten bit utanför staden där vi hittade en billig bungalow. Stället i sig var helt ok, men personalen förstod otroligt lite engelska för att jobba på ett hotell. Men det värsta var sängen. Den var stenhård, vi kunde lika gärna ha sovit på golvet. Så efter några få timmars sömn checkade vi ut och tog en taxi till Hat Rin Nok, Sunrise Beach. Enligt Lonely Planet finns det ingen anledning att stanna i Thongsala så vi missade nog inget.

Hat Rin är det populäraste och mest exploaterade stället på Ko Pha-Ngan. Allt kretsar kring Full Moon Party, då alla samlas på stranden och festar hela natten. Under högsäsong kan det vara uppemot 30 000 personer och nu under lågsäsong ca 10 000. Nästa fest är den 7 juni. Sen passar dem även på att anordna Half Moon Party och Black Moon Party. Mitt första intryck av Ko Pha-Ngan är att det är mer som en charterort än ett tropiskt paradis. Men lite fest har ju aldrig suttit felJ

Vi har lyxat till det nu och bor på ett ”riktigt” hotell med AC och pool precis vid stranden. Det kostar oss 75 kr var per natt. Vi får se om vi stannar här hela tiden eller om vi åker någon annanstans på ön i väntan på Full Moon Party.



Ökad fokus och effektivitet med Todoist

Skrivet av Aron i Allmänt @ 2:17 am

Nu är det här förvisso i främsta hand en reseblogg - och även om just det här inlägget kanske inte handlar om varken Thailand, Australien eller Bali - så har det att göra med något jag gjort till en vana sedan vi började vår resa i December. Och, som jag tror att många andra kan dra nytta av också.

Det handlar kort och gott om hur man jobbar MINDRE och får MER gjort. Bra kombination.

Hur som…

Under tiden vi rest runt har jag gjort en del webdesignjobb på distans i kombination med att bygga egna webbsajter; Och när man har begränsad möjlighet till internetuppkoppling och arbetsro (som t ex i skrivande stund: när jag befinner mig i en bar) gäller det att vara både koncentrerad och effektiv för att få något gjort.  Tipsen och det jag skriver om här fungerar naturligtvis inte bara om man reser runt, utan egentligen vart som helst. Vem man än är, och vad man än jobbar med.

Så… Här kommer en kort guide till Todoist i kombination med hur man  ökar effektivitet och fokus när man jobbar framför webben.

Steg ett: Skaffa konto hos todoist

Jag har kombinerat ett arbetsredskap jag hittade på nätet för drygt 6 månader sedan med ett enkelt litet trick: Som utan att överdriva har fördubblat hur effektiv och koncentrerad/fokuserad jag är när jag kopplar upp datorn för att jobba.

Arbetsredskapet heter todoist.com - och är en webbtjänst som fungerar som en att-göra-lista.  Lätt att använda, och helt gratis.  Det sköna med todoist är att det är helt avskalad från massa onödiga funktioner, och enbart fokuserar på det absolut viktigaste: I kombination med att det är extremt enkelt att komma igång. Så, steg ett är: Skaffa ett konto där >>

Steg två: Finjustera några inställningar

Todoist är smidigt, men innan man börjar använda webbtjänsten behöver man göra några finjusteringar (i alla fall för att göra det som kommer bli steg 3.).  Så, innan du gör något annat, se till att detta är klart:

1. Den första inställningen man behöver ändra är att öppna upp “Todoist preferences” (längst upp till höger.)  och sedan ändra i rull-listan under “Start page” och välja “Custom query”.  Under rull-listan dyker det nu upp en liten penna med texten “not set.” Klicka på pennan, och ett nytt textfält dyker upp.

I det textfältet skriver du: 2 days, overdue

Klicka på disketten för att spara. Sedan “Close” i högra hörnet av popup-rutan.

2. Den andra inställningen man bör göra (om det inte redan är gjort.) är att ställa in så att din webbläsare kommer ihåg inloggningen (så man loggas in automatiskt när man skriver in http://todoist.com/#start

Så, det är de enda två inställningar som behöver ändras. - Här kommer som tillägg en kort guide till hur man kommer igång med att lägga in arbetsuppgifter/att göra-listor.  (Hoppa över om du vill experimentera själv.)

A)  Klicka på “Add project” (Till vänster, längst ner.) och skapa ett nytt projekt. Detta är extremt viktigt, eftersom det lätt blir rörigt om man inte kategoriserar olika arbetsuppgifter.  Har man bara en mapp för allting blir det snabbt kaos. Hur som helst: I det här exemplet skapar jag en projektmapp som heter “Räkningar”; där jag i framtiden kan lägga in räkningar och fakturor som ska betalas.

B) Klicka på “Add Item”.  Lägg till en räkning som ska betalas. I det här exemplet lägger jag till min webbhotellräkning, som ska betalas runt den 28:e varje månad. Eftersom den ska betalas varje månad skriver jag in “ev 25″ i rutan “date”; detta är en förkortning för “every 25th”, alltså den 25:e varje månad. Det går även att skriva in typ “Tomorrow”; eller “Monday”,  eller i stort sett vad som helst. Klickar man på frågetecknet bredvid datumfönstret får man upp en lista med olika variabler som går att använda.

C) Nu är det klart. Om du ställt in “2 Days, Overdue” kommer min att-göra-punkt dyka upp två dagar innan förfallodatumet. I god tid för att betala med andra ord, utan att det är någon stress eller panik.

Klart? Gå vidare till nästa steg.

Steg tre: Tricket för att det ska fungera!

Jag har haft massor med att-göra-listor förut. Både på datorn och i anteckningsblock. I 99% av fallen fungerar inget av alternativen för mig, eftersom jag antingen slarvar bort anteckningsblocket, eller glömmer bort att öppna upp filen i datorn som jag har - och därför glömmer bort att kolla vad jag faktiskt ska göra.

Ett annat problem är att att-göra-listor oftast fylls med alldeles för mycket att göra: Så att man inte har en aning om vad som ska vara klart när. Även om man skriver datum bredvid så är det svårt att koncentrera sig på nästa punkt när man ser 20 stycken andra punkter nedanför.

Jag har tidigare probat andra webbtjänster som erbjuder att-göra-listor, men om man glömmer bort adressen till dem eller inte loggar in för att se vad man ska göra, Tja, då spelar det ju inte så stor roll.
Dessutom är det så jäkla enkelt; när man har hela internet framför sig; att istället för att göra det man ska surfa in på facebook, youtube, nyhetssajter och bloggar istället för det man ska göra.

Så…

Oavsett om DU haft liknande problem eller inte så har jag hittat ett litet “trick”; och en smidig lösning, som inte bara löser samtliga utmaningar och problem ovan, utan dessutom gör att man ens behöver komma att hålla koll på vad man ska göra.  Så… När du har skaffat ett konto på todoist och ändrat inställningar enligt ovan behöver du bara göra en enda grej:

>>> Gå till inställningar för webbläsaren du använder, och välj att ha följande sida som startsida: http://todoist.com/#start

NU har du ingen chans att öppna upp webbläsaren för att gå till typ facebook, youtube eller annan valfri sajt - utan att först se en lista över vad du behöver göra.

OCH, om du har ställt in todoist enligt ovan kommer du endast se vad du behöver göra idag, och imorgon. OM du vill kan du t om ändra inställningarna till “Today and overdue”; för att endast kunna se vad du behöver göra idag. Så, slipper man få ångest över punkter som är kvar på listan som egentligen inte behöver vara klara samma dag.)

Det låter sjukt simpelt, men gör en väldig skillnad!  Jag var helt värdelös tidigare på att verkligen prioritera eller hålla koll på jobb och annat viktigt framför datorn. Det är så enkelt gjort att man fastnar framför typ facebook, youtube eller någon annan sajt i 30-60 minuter - när man egentligen ska göra någonting annat.

Nu, varje gång jag loggar in på nätet och öppnar upp ett nytt fönster i webbläsaren: Får jag direkt upp en lista över vad som ska vara klart idag. Och, om jag inte gör det och bockar av punkterna som klara fortsätter de dyka upp.  Men, om jag gjort allt som står i listan är det tomt, och fritt fram att göra vad som helst.

Vad tycker du? Fler tips till hur man blir effektiv? Mer fokuserad? Lämna en kommentar.


Tags: