Det är inte alls lika fuktigt i luften här som i Thailand, vilket är skönt! Framför allt nu när vi är i Kuala Lumpur och lever storstads liv. Det märks att KL är en internationell stad och det är skönt att folk förstår vad man säger när man pratar engelska med dem och att man tom kan föra en konversation, något som är svårt i Thailand…

Det har regnat nästan varje dag sen vi kom hit så vi har passat på att gå i alla köpcentrum, vilket har tagit sin tid. Det finns nämnligen en hel del och de är inte små heller. Det största hittills har 10 våningar. Några små inköp har det blivit, mest till Aron faktiskt, men ingen större shopping. Det är inte så bra shopping här om man inte vill köpa antingen skräpkläder och kopior eller lyxmärkena och det tillåter tyvärr inte vår budjet. Ett antal timmar har även spenderats på Starbucks med varsin kaffe och något av det roligaste som finns, nämligen att spana på folk.

Imorgon är det Malaysias nationaldag, den 51:a nationaldagen sedan de blev självständiga, ska bli kul att se hur och om dem firar.

Nu har vi landat i Malaysia. 26 timmar utan sömn och nu är vi äntligen framme. Det har spöregnat och åskat hela dagen , vilket i och för sig är lika bra eftersom vi sovit sedan vi kom fram. Vaknade nyss, klockan är 20:38 lokal tid.

Bor i China town, eftersom det är billigast. Riktigt härligt kvarter är det också.  Stannar nog i Kuala Lumpur några dagar för att sedan bege sig runt landet. Här kommer några bilder:

p.s.

Vi var även en heldag vid Siam Square i Bangkok där några av asiens största köpcentrum ligger. Där fanns verkligen… allt. Från begagnade böcker till lyxiga bilar.  Blev en del köp, dock inget märkvärdigt. En diskussion över hur tråkigt det är att jobba med att sälja lyxiga bilar (Lamborghini, BMW, Posche, mfl. som alla var representerade i ett av köpcentrumen) dök också upp. Vad kan de sälja? 2-3 bilar i månaden?  Lär ju blir rätt långtråkigt. Detta bekräftades några minuter senare med dessa spionbilder:

Annica blev av med sin iPod Touch (den som ser ut som iPhone.) eftersom den var i hennes väska (som blev ryckt och stulen.)  Eftersom hon även blev av med sin telefon behövs det ju både telefon och iPod. Därför vill hon ha en iPhone.

När man börjar titta på de olika mobiloperatörernas webbsajter (tre, telenor och telia.) så finns det massor med olika abonnemang att välja mellan. Det är sjukt svårt att räkna ut vad som blir bäst / billigast och de olika alternativen man har gör det ju inte direkt enklare (det finns, tro det eller ej, 160+ olika kombinationer och val av abonnemang / telefon.)

Detta la grunden till en webbtjänst jag byggt under tiden vi väntat på våra nya pass. Nu är den klar, och därför kommer här lite reklam för tjänsten. Adressen är:

http://www.iphoneabonnemang.se

… och, där kan man snabbt och enkelt räkna ut vilken iPhone som blir billigast beroende på vilken typ av abonnemang, bindningstid och kontantbetalning man önskar.  Kolla in och lämna en kommentar med beröm eller kritik.

Om några timmar lyfter planet till Malaysia, där vi ska vara i en månad. En uppdatering kommer när vi landat.

Idag fick Aron sitt pass så vi kunde dra en lättad suck. Nu behöver vi inte boka om biljetterna till Malaysia och inte heller betala någon straffavgift då vårt visum annars skulle ha hunnit gått ut. Vi firade med bananasplit:) Så nu blir det som vi har tänkt från början. På onsdag morgon lyfter flyget till Malaysia och vi blir där 1 månad.

Vi har diskuterat lite över hur mycket man egentligen missar när man inte vågar prova nya saker, och då har vi främst diskuterat mat. Vi går hellre till billiga hak och gatustånd än äter på restauranger. Även om det är billigt att äta på restaurang här så får man samma thaimat till en tredjedel av priset i ett gatustånd. Och så är det en trevlig upplevelse att sitta mitt bland massa thailändare och äta. Men vi har ändå bara en handfull olika rätter som vi varierar oss mellan. Och med det i tanken bestämde vi oss för att ha en “chipsprovarkväll”. Gick ner till lokala supermarketen och valde 5 olika påsar och så tog vi en original för säkerhetsskull.

Påse nr 1: Bananchips När man öppnar påsen och när man precis har lagt chipset på tungan minns man tillbaka till barndomens banana skids eller banankola som de också kallades. Men så fort man börjar tugga försvinner genast minnet och sen vidrig smak träder fram. Den påsen åkte rätt ner i soporna…

Påse nr 2: “Nori Seaweed Prawn crackers” På framsidan av påsen finns bilder av sushi. Bara en sån sak får en ju att börja undra om vad man har gett sig in i. När man öppnar påsen luktar det rutten fisk, och det tar en lång stund innan nån av oss vågar smaka. Chipsen smakar typ 100ggr godare än de luktar. Tur att man fått lära sig att man ska smaka innan man säger att det inte är gott. Och… kanske ännu viktigare: Tur att vi hade öl att skölja ner det med för det är inga chips jag kommer köpa igen.

Påse nr 3: Chokladchips/kakor Egentligen var det väl lite fusk att köpa dem men, men… När man öppnar påsen ligger det några små stakars chokladkakor på botten. Två tuggor senare är påsen slut. Definitivt de godaste hittills.

Påse nr 4: Sesame Seaweed Det är chips i form av nuggets. De luktar inte alls lika farligt som de tidigare räkchipsen och smakar inte så mycket heller. Kanske lika bra det, för den lila smak man kände var inte så god.

Påse nr 5: Solrosfrön med bbqkrydda De här var min absoluta favorit. Ganska starka i smaken och mycket goda.

Det är tur att påsarna bara kostade 2 kr styck så man har råd att göra några missar. Får se om vi vågar prova nån ny maträtt nästa gång.

Det har nu passerat en vecka sedan vi ansökte om nya pass. Annica fick ett meddelande om att hennes pass fanns att hämta upp på ambassaden medan … mitt inte gjorde det. Otroligt hur det kan bli två olika leveransdatum när man ansöker samma dag.  Detta innebär att vi blir kvar i landet 1 dag längre än beräknat, vilket resulterar i att vi kommer behöva boka om flygbiljetterna till Malaysia. Det betyder även att vi får böta 2,000 bath pga. överträdelse av vårt visum. Flygbiljetterna kostar 4,500 bath att boka om, vilket höjer prislappen på att bli rånad med ytterligare 6,500 bath, dryga 1,500:- till. Tack för den.

Under veckan som varit har det varit lite trist väder under typ 4 av 7 dagar. Inte katastrof, men tillräckligt för att det inte ska vara någon idé att ligga på stranden eller bada.  Som tur är har vi utrustats med både kabeltv och trådlöst internet på rummet, vilket inte alls är illa för ett hotell som kostar c a 100:- per natt.

En liten jobbuppdatering

Har passat på att jobba med lite webbsajter eftersom det blir en aning lättare när man har tillgång till internet 24/7.  Har byggt en del på en sajt om krogar i stockholm, krogkoll.com som behövt en uppdatering i sitt register. Där finns nu 100+ stockholmskrogar och uteställen representerade.

Har även börjat uppdatera och bygga om allacentrum.se - som efter snart ett år på nätet har visat sig vara en bra satsning. Hela 174,138 unika besökare har hittat dit sedan i slutet av September förra året.  270 recensioner/kommentarer har postats och 600 personer har satt betyg på olika köpcentrum. Finns lite att jobba med nu när man har börjat få statistik och information om användarna och deras beteende.

Sist men inte minst har min nya webbplats, om bankkontor / banker i Sverige , bankregistret.se, börjat ta fart. 2 månader har den varit online och hittils har 16,000+ personer hittat dit.  Inte superimponerande men en bra start. Kolla gärna in här.

Har även några andra kul idéer på G men förmodligen får de vänta lite, alternativt tills vi kommer hem.

Vi är i Hua Hin, och var börjat återhämta oss lite efter allt skit som händer när man blir av med sina saker.

Tog bussen från Bangkok igår morse mot Hua Hin och kom fram 3.5 timme senare. Lite lugnare här än i Pattaya, minst sagt.  Har dividerat fram å tillbaka i osäkerheten kring hur mycket pengar vi har kvar och hur länge vi kan stanna och kommer med största sannolikhet att fortsätta vara kvar så länge som planerat.

(14 personer i en bil avsedd för 2.)

Tricket för att överleva resten av resan rent ekonomiskt kommer vara att förhandla bra pris på hotellrum och äta billig mat på lokala restauranger (vilket vi, i och för sig, gör ändå.).

Phad Thai Chicken: 6:-

Hittills har vi inte hunnit med att se så mycket av staden. Nattmarkanden här i Hua Hin var smått galen med mycket folk och det verkar vara mycket svenskar som bor här. Det bekräftas bl a med svenska reklamskyltar, svenska flaggor och … ett svenskt bageri:

Vi har inte ätit varken kaneldullar eller vaniljkhärtan än men vem vet vad som händer om hemlängtan blir för stor.

Nu när ilskan har lagt sig lite över Pattaya kommer lite bilder därifrån:

(Take away-juice i platspåse.)

Sist men inte minst en bild från Hua Hin, på världens coolaste hund:

Dag 1.

I onsdags hände det som inte får hända.

Vi var på väg till ett köpcentrum, klockan 11:30 på förmiddagen, några hundra meter från där vi bor, när en kille bränner förbi på moped, skär av bandet på Annicas handväska, rycker den och åker vidare.

PANIK!

Tog fart efter för att försöka komma ikapp, hoppade upp på en mopedtaxi för att ha en chans men tappade bort honom efter 2 kvarter. Tillbaka till Annica för att konstatera att allt vi äger och har (eller snarare ägde och hade) fanns i väskan.

Mobil, plånbok, iPod, massor med pengar, körkort, bankkort, kreditkort och… ja… även pass.  Båda passen.

Man tror inte att det kan hända, inte mitt på dagen några hundra meter från polisstationen. Men, det gör det. När man minst anar det.

Gick till polisstationen för att göra en anmälan, fick “prata” med en polis som inte kunde engelska, inte hade en karta för att låta oss peka ut vart vi blev rånade - (jag fick RITA en karta.)  - och inte heller hade möjlighet till varken internet eller telefon.

Fick en anmälan utskriven på Thailändska - och blev erbjudna att köpa en översättning för 120:-: Pengar vi inte hade … eftersom vi… ja … som kanske (eller kanske inte) framgått i anmälan, blivit bestulna på alla våra pengar. Tackade nej och tog den thailändska kopian.

That’s it. Ingen hjälp att kontakta svenska myndigheter, utan istället signal om att det var nästa persons tur i kön.

Använda våra sista 40 kronor till att ringa och spärrade alla id-handlingar, betalkort,  pass, etc.

De följande 48 timmarna har varit FRUKTANSVÄRT påfrestande.

Fast i Pattaya, med 200:- i fickan,  efter att ha lyckats lämna tillbaka ett par båtbiljetter.  Inga pass, ingen id-handling överhuvudtaget, och ingen fungerande telefon.

Kände mig ganska lugn ändå gällande pengar eftersom det går att skicka / ta emot pengar via Western Union. Ringde familj för att be om att få låna pengar men upptäckte ganska snabbt att det inte var någon idé eftersom Western Union kräver legitimering med PASS i Thailand pga. säkerhet.

Samma sak gällde även Money Gram som också erbjuder pengabud i hela världen.

Jävligt korkat med tanke på att 90% av de som använder Western Union gör det eftersom de befinner sig i en situation där de behöver ta emot pengar akut (Som när man t ex har blivit bestulen, eller rånad.)

Deras förslag och lösning på problemet?

“Försök hitta en pålitlig person med pass som kan ta emot pengarna åt er.”

Bra idé. Verkligen.  Man går fram till en person på stan och frågar om han eller hon vill hjälpa till att göra ett kontantuttag motsvarande typ tre thailändska månadslöner (5,000:-) . Sen hoppas man att man inte blir rånad en gång till.

Det blir extra enkelt när hälften av de som är i Pattaya är thailändska prostituerade, och 80% av de resterande är “ensamma män”. Inte direkt två stereotyper man frivilligt vill ge ansvar över sina “nödpengar”.

Dagen blev till kväll och ingen lösning verkade presentera sig.  Att låna pengar av svenska myndigheter, som man har hört talas om, är bara att glömma.  Jag vet nu, av erfarenhet, att det inte går. Inte om man är en vanlig dödlig människa iallafall.

Sent på kvällen uppenbarade sig dock en lösning.

Efter att min mamma pratat med utrikesdepartementet, som i sin tur kontaktat ambassaden i Bangkok, som i sin tur kontaktat svenska konsulatet i Pattaya (som tidigare påstått att de inte kunde hjälpa till med någonting alls.) lyckades vi arrangera så att hon fick sätta in pengar på deras konto, som de i sin tur kunde lämna ut till oss.

Naturligtvis inte gratis, utan mot en avgift på 10% av beloppet.  Tack för “hjälpen”, Sverige.  Hade vi inte haft familjemedlemmar som haft möjlighet att ringa runt och hjälpa till hade vi fått pantsätta en digitalkamera eller bärbar dator.

Dag 2.

Åkte till konsulatet för att hämta pengar. Väl där fanns det naturligtvis inga pengar att hämta - det skulle dröja ett par timmar. Blev irriterad, skällde lite,  och fick pengarna efter 30 minuter.  (Sorgligt att det är effektiverare att vara otrevlig för att få sin vilja igenom. )

Med pengar på fickan blir livet genast lite enklare igen (man kan äta och bo någonstans.) men när man fortfarande saknar sitt pass blir det ändå väldigt komplicerat.

Utan pass har man i många fall ingen möjlighet att checka in på hotell (eftersom de kräver en legitimation) och när man blir av med passet blir man även av med sitt visum (eller i alla fall beviset att man har ett visum) vilket gör saker och ting ytterligare lite komplicerade.

Lösningen kallas provisoriskt pass och kan ordnas på svenska ambassaden i Bangkok.  Naturligtvis inte gratis utan mot summan 1,600:- PER person.  Sinnessjukt hur man blir ekonomiskt bestraffad av att ha blivit rånad. när det borde vara tvärt om.

Tog en Taxi till Bangkok för att besöka ambassaden. Ambassaden var stängd.  Satt på rummet och surfade på alla myndighetssidor som fanns och upptäckta en och annan dålig nyhet…

Dag 3.

Tog en taxi på morgonen till svenska ambassaden.

De dåliga nyheterna jag upptäckte dagen innan var att provisoriskt pass är giltigt i 7 månader. Vi ska vara ute och resa i typ 4 månader till, vilket till en början inte verkar vara ett problem. Men, det blir ett problem då majoriteten av världens länder kräver att man har pass som är giltigt i 6 månader för att få resa in i landet. Och, eftersom vi ska resa till Malaysia och sedan tillbaka till Thailand är det inte möjligt.

Det är inte heller möjligt att få provisoriskt pass giltigt i längre än 7 månader. Vilket betyder att vi inte kunde ordna något provisoriskt pass överhuvudtaget.

Så, då återstår alternativet att ordna NYTT PASS. Vilket man alltså kan göra på ambassaden (i alla fall Svenska ambassaden i Bangkok, Thailand.) . Problemet är att det tar upp till 3 veckor att få passet.

Och, om 3 veckor har vårt ursprungliga visum gått ut, för att inte tala om att vi måste boka om våra flygbiljetter. Och betala straffavgifter för att vi överkrider vår tillåtna vistelse i landet.

Men, det fick bli nytt pass ändå - eftersom provisoriskt pass innebär att vi måste avbryta vår resa om en månad.  Med lite tur kommer det inom en vecka, med lite otur får vi vänta 3 veckor.

När vi väl bestämt oss vi fick veta att nytt pass kostar 2,800:- totalt, alltså 1,400:- per person, att ordna - och att det måste betalas på plats med kontanter.  Förklarade att vi blivit av med våra pengar (duh!) och inte har någon möjlighet att ta ut nya förrän vi beställt nytt bankkort (vilket tar minst en vecka innan det kan skickas till Thailand) vilket besvarades med, citat:

“Ja, har ni inga pengar får ni ju inga nya pass”.

…

Orkade inte ens säga emot.

Självklart skall man betala för sig, men när man befinner sig i en situation där man blivit av med allt man äger och har (i alla fall i kontanter i lokal valuta.) är det jäkligt svårt att trolla fram nya pengar.

Frågade om det inte fanns möjlighet att sätta in pengar via internet, låta någon annan betala eller sätta in pengar hemifrån eller skicka hem en falutra- vilket naturligtvis inte var möjligt. Bara kontanter.

Sedan kom ännu mer dumheter:

“Vad heter du? Aron? Ja… Jasså men då har du ju visst pengar. Det har din mamma skickat till dig.”

Som om vi försökte lura till oss nya pass.

Förklarade att vi behöver pengarna för att kunna äta och bo någonstans och att det inte skulle bli några pengar kvar om vi tog alla pengar vi hade för att betala pass.) - vilket kanske inte är så svårt att räkna ut när samma person som kommer med påståendet har skött transaktionen och vet exakt hur mycket pengar vi skulle ha kvar om vi betalade för våra pass kontant.

Antar att vissa människor inte tänker innan de talar.

Lyckades till sist få ut kontanter via mitt svenska konto i någon sorts  överenskommelse och en del pappersarbete mellan svenska ambassaden och en internationell bank i samma hus.  Hade de berättat det från början hade det blivit lite smidigare.

Så, nu har vi pengar, har ansökt om pass och får förhoppningsvis hämta ut dem redan nästa vecka.

Tyvärr har det kostat:

5,000:- bestulet
2,800:- för pass
300:- i transaktionskostnader för att ta emot pengar
300:- i reskostnader
1,000:- i telefonkostnad
+ eventuella ombokningskostnader för flyg och visumöverträdelse

…vilket betyder att vi kanske måste åka hem tidigare än planerat (dock förhoppningsvis inte så mycket tidigare.)

Notera att det KOSTAT lika mycket att lösa problemet som själva problemet i sig. Och, den typen av omkostnader täcks inte av några försäkringar. Dessutom är det sjukt påfrestande.  Sopigt -  framför allt av utrikesdepartementet och svenska myndigheter.

Nåväl, imorgon bär det av till Hua Hin för att försöka koppla av.