I skrivande stund är vi på Black Canyon Coffee i köpcentrumet “Central Festival”, i Pataya. Tillbaka i Thailand, alltså.

I köpcentrumet har imponerande 7 våningar, uppskattningsvis 200+ köpställen varav mer än hälften är restauranger. Konstigt att thailändarna är så små med tanke på all mat som finns. Inte speciellt konstigt att majoriteten av västerländska (läs: brittiska, svenska, tyska) hitflyttade pensionärer är överviktiga.

När man befinner sig utomlands långt ifrån Sverige och både kultur/språk är svårt att förstå blir man rätt så osäker och obekväm när man ställs inför vissa situationer.

Som att beställa mat på en restaurang där servitrisen inte pratar engelska, eller att försöka räkna ut om man blir lurad när man åker taxi eller inte. Vad man än säger eller frågar får man en nick, ett leende och ett “yes” som svar. Trevligt, förvisso, men ändå.

Jag var övertygad om att jag passerat gränsen för den typen av “obekväma” situationer när jag, för drygt 1 månad sedan, gick in på en bakgata på Koh Samui, i Thailand, för att klippa mig.

Tjejen som klippte pratade inte ett ord engelska - vilket skapar en del problem i förklaringen över hur man vill bli klippt. Som tur var fanns en bild uppsatt på väggen på exakt den frisyr ag ville ha. Så, inga problem- blev minst lika bra som hemma i Sverige. (Billigt också: c a 30 kronor).

MEN… igår passerades alla gränser när det var dags för ett thailändskt tandläkarbesök.

Har haft problem med en tand i ett par veckor och efter att ha tagit en röntgenbild för några dagar sedan i Bangkok fick jag konstaterat att tanden var infekterad ner till rötterna och att jag behövde göra en rotfyllning.

Hatar att gå till tandläkaren hemma . Inte bara att det tar tid och är tråkigt- men även för att det kan göra ganska ont - Och kanske främst för att det är förbannat dyrt. Senaste besöket efter problem med en visdomstand var för ett år sedan och gick lös på över 3,000:- när det ÄNTLIGEN gick att få en tid.

Igår klockan 19:10 gick vi ut för att äta middag. Fick syn på en tandläkarmottagning precis utanför hotellet och gick in mest för att kolla priser och boka en tid.

Klockan 19:15 satt jag i tandläkarstolen och fick första bedövningssprutan.

Ganska skönt att man kan gå in på en mottagning, själv förklara vilken typ av behandling man önskar och sedan få sätta sig ner och påbörja behandlingen 2 minuter senare.

De två tjejerna som satt i receptionen (som såg ut att vara typ 20år gamla) visade sig även vara klinikens tandläkare. Otippat. Pratade knappt någon engelska och gjorde precis som alla andra gör när de inte förstår vad frågar (nickar, ler, och säger yes eller sorry.) …

Typ som när tandläkaren tog fram en lång sylvass nål och förklarar att hon tänker sticka ner den I tandroten för att… göra någonting obegripligt.

Med tanke på att det alltid ilar och gör lite ont när borren går emot ytan på tanden är det lätt att känna sig osäker när någon tänker stoppa ner en lång nål där det redan gör som allra ondast.

Jag: “Excuse me… Will this be painful?”
Tandläkaren: “Hehe… - What???”

Jag: “You know… pain. Will it hurt?”
Tandläkaren: “Eeeh… hehee… I don’t understand sir, Sorry. ”

Jag: “Pain?” (Pekar mot munnen och går upp i tonläge för att betona att det är en fråga.)
Tandläkaren: “Pain, yes?! Hehe…? I don’t understand, sorry!”

Jag: “Eh… never mind…”

Detta i kombination med att man ligger i en tandläkarstol med munnen fylld med olika tandläkarverktyg och att tandläkaren ser ut att vara i typ gymnasieålder gör att tidigare tandläkarbesök i livet känns löjliga. Och alla missförstånd med servitriser på restaurangerna som inte förstår vilken sorts juice man vill beställa till maten.

MEN... sjukt smidigt gick det. Drygt 40 minuter senare var det klart, och ett återbesök är inbokat tills nästa Onsdag. Gjorde lite ont vid ett tillfälle då det bjöds på mer Thailändskt bedövningsmedel som plåster på såren.

OCH… istället för att betala typ en halv månadslön hemma i Sverige kommer hela behandlingen gå lös på c a 600:- - Pengar man knappt får en standardundersökning för hemma.

Starkt rekommenderat om man “ändå” råkar befinna sig i den här delen av världen. Mina fördomar är bortblåsta.

Efter våra två dagar med privatchaufför blev vi avsläppta i Ubud, hantverksstaden. Massor med risfält, tavlor, hantverk och en stor marknad med mycket saker att titta på men tyvärr inte så mycket att köpa.

Efter fem dagar längtade vi tillbaka till stranden och begav oss till Sanur. En mysig, lite lyxigare och framförallt lugnare stad än Kuta. Stranden var kantad av restauranger varav många italienska. Kändes lite konstigt att sitta på Bali och äta riktigt god italiensk mat.

Nästa stopp blev Giliöarna. Efter 2½ timme med snabbåt var vi framme och ordentligt omskakade. Mycket vågor på vattnet som båten hoppade och studsade på. Gili är jätte fint med vit strand och helt klart vatten. Tyvärr var priset på allt dubbelt så dyrt som på Bali… Många av kvällarna spenderades på Sama-Sama restaurang/bar. Varje kväll fick alla gäster ett lottnummer och de lottade bl.a. ut snorklingsutflykter. En av kvällarna hade turen kommit till två holländska killar, men de hade redan varit på den utflykten två gånger så de gav den till mig och Maria. Så morgonen därpå gav vi oss iväg för att snorkla i det klara vattnet. Vi såg massor med färgglada fiskar och jättesköldpaddor.

Sista veckan var vi tillbaka där vi började, i Kuta. De första dagarna var det lite molnigt och tom regn, men för övrigt har vi legat vid poolen hela dagarna. Det blev några bra utekvällar med inte lika bra drinkar, men roligt hade vi!

I söndags åkte Maria hem till Sverige igen och jag och Aron åkte tillbaka till Thailand. Vi börjar med några dagar i Bangkok sen åker vi vidare till Pattaya och Ko Samet.

Första dagarna:
Tog in på hotell i Kuta, turistort nr. 1 på Bali som vimlar av fulla turister, McDonalds och kopior på märkeskläder.

Bakgator med indonesiska restauranger och trevlig lokalbefolkning väger upp för den annars tyvärr något för hårt exploaterade turismen.  Annars riktigt fint. Lite dyrt i jämförelse med tidigare prisnivån i Thailand men det beror förmodligen på att det är högsäsong.  Man får pruta och leta på bakgatorna efter bästa pris.

Sprang på en balinesisk surfinstruktör som erbjöd privatlektioner under två dagar. Fick till sist ett bra pris och bokade upp två dagar dedikerade till att lära sig surfa. Sjukt kul och jäkligt mycket jobbigare än man tror. 3 timmar i sträck på en bräda är inte lätt när man inte rört sig mer än mellan hotellet och poolen senaste veckorna.

Kul i alla fall. Blir garanterat mer surf innan de är dags att återvända.

Tre dagar sedan:
Gjorde upp med en bartender i en hotellbar om att vara guide och visa oss det man kanske inte annars ser som turist. Bra restauranger, djungeln, bergen, etc.

Han var vår chaufför och inhemska guide under två långa dygn runt Bali. Förutom att uppleva den urspårade trafiken med de enkelriktade småvägarna har vi, under de flera timmarna i bil, fått genomgång i Balinesisk historia, språk, kultur, mat/dryck, politik och vardagsliv. Annorlunda och betydligt trevligare än att åka med turistbuss/utflyktsbuss.

Ungefär såhär blev vår 2 dagars guidning:

08:00 – Packade bilen och lämnade Kuta.

09:30 – Första stoppet för att kolla in risfält.

10:30 – Besök vid vattentempel.

11:00 – Mata vilda apor i bergen.

12:00 – Trekking genom djungeln för att bada i vattenfall

14:00 – Lunch på lokalrestaurang på andra sidan ön, i Lovina.

15:00 – Incheckning på hotell.

15:30 – Bada i varmvattenkälla i bergen.

16:30 – Tempelbesök.

18:00 – Tillbaka vid hotellet.

19:30 – Middag på fisk- och skaldjursrestaurang vid vattnet.

22:00 – Lokalpub för lite musik och några drinkar.

00:30 – zzZZ

05:30 – Vakna alldeles för tidigt för att se soluppgång och delfiner.

06:30 – Ut med världens minsta båt.

08:45 – Tillbaka för frukost på hotellet.

11:00 – Checka ut från hotellet, och in i bilen för en längre bilfärd genom ön.

13:00 – Lunch på balinesisk bufferestaurang med utsikt över Gunung Batur – Balis 1710 meters vulkan som senast hade utbrott för 60 år sedan.

15:00 - Mot sista stoppet, Ubud (Ligger mitt på ön.)

16:00 – Incheckning på nytt hotell för några dagars avkoppling.

18:30 – Ligger just nu i en bambusoffa utanför hotellrummet med utsikt över ett risfält och skriver detta. Ingen aning om vad vi ska göra ikväll.